Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor
- Den svenska kvinnorörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock ej, att talaren skulle kunna vara med på att ge
kvinnorna myndighet vid 30 års ålder, ty »då lever kvinnan ej mera
så mycket i sin känsla; rosen drömmarna hava till en del
försvunnit», och hon är därför mera lämpad för praktiska värv.[1]
*
På senare tid har även den gifta kvinnan frigjorts från
mannens målsmanskap och fått ekonomisk självständighet.
Lagen har också berett hustrun ett visst skydd mot att
mannen förslösar hennes enskilda förmögenhet, över vilken
mannen förut hade så gott som oinskränkt rådighet.
* *
*
Våra lagstiftare ha också undan för undan öppnat
möjligheter till självförsörjning för kvinnorna. De ha givit dem rätt
att driva yrke och näring och tillträde till de flesta
statstjänster. Men det vore synd att säga, att det gått
raskt undan förr än på allra sista tiden.
År 1809 utkom en anonym skrift »Om nödvändigheten att
utan hinder av skråförfattningarne medgiva lämplige
utvägar till försörjning av kvinnokönet, isynnerhet
ämbets- och tjänstemäns samt andre ståndspersoners torftiga änkor
och oförsörjda döttrar». Däri påpekades flere yrken, som
med lätthet kunde skötas av kvinnor. Ett sådant var
skräddarhantverket. Kunde man väl tänka sig något mera avvita,
än att stora starka karlar, vilkas krafter i detta folkfattiga
land så väl behövdes vid mera mödosamma näringar, sysselsattes
med att sy kläder, ej blott åt mankönet utan även
åt fruntimmer? Lika förvänt vore det, att endast landsbygdens
kvinnor fingo syssla med linnevävnad, medan yrket
i städerna var förbehållet vissa mästare och gesäller. Och
vilken rim och reson var det väl i att utestänga kvinnorna i
rikets huvudstad från att baka och försälja bröd? Blott i
vissa mindre städer hade man vågat sig på att lämna
tillträde till denna yrkesutövning åt »torftiga kvinnor, som
saknat andre för dem tjänlige utvägar till bärgning».
Ifall dessa näringar jämte en del andra lämpliga, såsom
snörmakare- och sockerbagaryrket, lämnades öppna även
[1] I prästeståndet fanns också en talare — komminister Beckman —
som ansåg, att den föreslagna reformen ej skulle få någon större
praktisk betydelse, eftersom endast några få ogifta kvinnor skulle vilja
bekänna, att de voro så gamla som 25 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0052.html
