- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
101

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genombrottstid för kulturella samhällsfrågor - Nykterhetsrörelsen och Peter Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att börja dagen. Och till varje mål måste man naturligtvis
ha sina supar. Varje piga hade på den tiden sin brännvinsflaska
och fick ut en del av sin lön i »den stärkande och
värmande drycken» — som det hette.[1]

En samtida skildring av tillståndet bland allmogen må
anföras. Den är gjord år 1836 av en prästman i Böne norr
om Ulricehamn. »Barnen uppföddes vid brännvin snart sagt
från första stund. Det var ej ovanligt att se modern taga
barnet från bröstet och hälla i det en droppe brännvin och
därpå åter lägga det till bröstet. Ofta brukades ge barnet
en sudd att suga, doppad i brännvin, för att stärka dess mage,
mata det med tuggor, blötta i brännvin o. s. v. Ungdomen
kunde aldrig vara tillsammans till ro utan brännvin, ofta
till övermått. Vid marknader var vanligt, att pigorna
medförde brännvinsflaskor för att fägna bygdens gossar och
drängar. Vid bröllop och flere andra tillfällen förde man
brännvin med sig till kyrkan, ofta i betydlig portion, till
förtäring dels vid, dels uti själva kyrkan. Så långt hade
missbruket gått såväl här som annorstädes; och jag vet det
tillfälle, då av brudmännen vid ett bröllop 4 kannor brännvin
förtärdes inne i sakristian, under själva gudstjänsten, i en
av denna församlings kyrkor. Vid utgången ur templet
i hela menighetens åsyn kunde man framdraga sin flaska
och därur fägna sig och sina vänner.»

Man kunde t. o. m. få skåda den vederstyggliga synen —
så klagades det från Refteled i västra Småland 1816 —,
»att större delen av kvinnkönen medföra till kyrkan s. k.
lommeflaskor, fyllda med brännvin, dem de nog oförsynt
samla sig dels på kyrkogården, dels på kyrkovallen att
uttömma, varigenom högljutt och onödigt sladder och prat
uppstår och ett onödigt dröjsmål vid kyrkan m. m. blir en
följd.»



[1] Något färglagd är nog historien om Upplandsprästen, som ville
varna sina konfirmander för dryckenskap och med anledning därav
tillsporde en av pojkarne, hur mycket brännvin det brukade drickas i
hans
hem. »Ah, inte mycket», blev svaret. »På morgonen glödgar far
ett kvarter brännvin åt sig och ett åt mor och en jumfru åt mig. Å till
middag och kväll likadant.» På prästens förskräckta fråga, om de
inte alldeles brunno upp invärtes av allt det heta brännvinet,
svarade ynglingen lugnande: »Åh nej, vi släcker av med kallsupar då
och då.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free