Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Karl XV som konung och människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men drömmen snart försvann, och fåfängt sökte
jag efter bilden ibland mänskors flock;
med varje dag min längtan blott sig ökte,
och varje dag blev den bedragen dock.
Då såg jag dig — djupt i ditt blåa öga
jag genast kände drömmens bild igen,
och i min glädje jag betänkte föga,
att jag var bunden, skild från dig, min vän . . .»
»De flydda tiders rus och yra nöje
min själ betvingat — den var deras slav.
På ofärdsandens läppar stod ett löje
av hån: jag sorglöst i hans väld mig gav.
I lättsinne förnöttes långa dagen;
knappt tänkte jag på plikt och ärans bud.
Jag trivdes blott bland lekande behagen;
sireners sång mig lockade från Gud.»
»Till slut jag tröttnade bland blommor irra
och tala blott idyll och Amors språk;
jag fann mig ofta fånigt, tanklöst stirra,
fann livet jämmerligt och fullt av bråk.
Mjältsjukans svartalv kransade min panna,
och sömnen flydde — all min ro förgick.
Min irring fann jag, kunde dock ej stanna,
ty ingen kraft jag av min vilja fick.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
