Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestående representation skall, med full frihet i vilja och
handling, själv på en annan överflytta det ärofulla uppdraget att
föra ett folks talan. Jag tänker därför högt om eder, då jag
uttalar mitt hopp, att I skolen antaga detta förslag, i vars
framgång jag ser en ökad trygghet för samhällets lugna
utveckling.»
I början såg det dock allt annat än lovande ut för denna
lugna utveckling. »Av adelns ledamöter hade», säger Louis
De Geer, »åtminstone två tredjedelar inställt sig i bestämd
avsikt att avslå det vilande representationsförslaget, och
sannolikt hade det lika stor majoritet emot sig i
prästeståndet.» Ett bevingat ord blev ett yttrande av ståndets
självskrivne talman, den barnafromme gamle hedersmannen
ärkebiskop Reuterdahl, i hans hälsningstal: »Kan tiden undvara
präster na, nog kunna prästerna undvara tiden.»
Hur det emellertid var, så växte antalet av De Geers
anhängare för var dag. Den 4 december kom frågan inför ständerna.
Hos borgare och bönder var utgången på förhand given.
Högtidsklädda kommo de till det avgörande plenum. Ett
enhälligt, dånande ja blev böndernas enda svar. Även
borgerskapet biföll förslaget, och det nästan enhälligt. Men
inom de bägge högre stånden fanns det alltjämt en stark
stämning mot ståndsindelningens upphävande. Prästeståndet
beslöt emellertid att uppskjuta sitt avgörande, tills adeln fattat
sitt beslut. Om regeringens förslag skulle gå igenom även
på riddarhuset, så ansåg prästerskapet det vara oklokt att
ensamt motsätta sig det. Utgången berodde alltså på
ridderskapet och adeln. Det var ju också av detta stånd, som
reformen krävde det största offret. I fyra dagar varade
överläggningarna på riddarhuset. »Samstämmigt har därom uttalats
det omdöme, att en mera lysande debatt aldrig hörts inom
dessa väggar», säger De Geer i sina »Minnen». Egendomligt
var det att höra broder tala mot broder, son mot fader.
Debatten inleddes av De Geer själv, som slutade sitt
anförande med att uttala den förhoppningen, att ridderskapet
och adeln nu skulle »vinna den svåraste av alla segrar
— segern över sig själv».
Fredrik August Cederschiöld, läkare till yrket, vilken
därnäst hade ordet, uttalade bland annat: »På samma gång jag
anser det för en ära att tillhöra Sveriges ridderskap och adel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
