Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
monitor[1], som i dessa tider duger att lita på, den ädla
konservatismens monitor, erhållit trenne sådana grundskott, att
man snart skall se detsamma hissa nödflagg och avstå från
försöket att, buret på agitationens svallvågor, lotsa sig fram
mellan de klippor och skär, som en fast, modig och beslutsam
hållning hos ridderskapet och adeln skall utbreda till skydd
för det hotade fäderneslandet; och måtte ekot av dessa
grundskott ännu i avgörandets stund ljuda i alla röstandes öron
med dess starka, mäktiga och befallande stämma, att det
kungliga representationsförslaget skall förkastas.»
Protokollet förmäler, att Treffenbergs tal »avbröts flera
gånger medelst talrika och häftiga yttringar av missnöje,
blandade med starka bifallsrop, så att lantmarskalken måste
med klubban äska tystnad».
Notarien Karl Nordenfalk framhöll, »att vi hade
Vasar och Sturar, innan ännu en sten var framförd till
riddarhusets murar. Bondar, Possar, Leijonhufvudar och så många
andra av våra ädlaste släkter hade funnit konsten att inverka
på Sveriges öden utan att därtill vara berättigade av någon
riddarhusordning. Och varför skulle ej hädanefter så ske?»
Mot slutet av fjärde dagen vände sig Gripenstedt emot
dem, som yrkat på uppskov: »Ett uppskov är i alla fall så
billigt, säger man. För min del finner jag likväl billigheten
av att äntligen få komma till ett slut, att ej evigt behöva
förspilla dyrbara krafter utan resultat och att omsider uppnå
enighet och frid — vara ännu större.
Mina herrar! Att uppskjuta botemedlet mot ett ont, som
man ser och erkänner, heter i bästa fallet endast
obeslutsamhet och vankelmod.
Att icke i rätt tid avlägsna orsaken till det onda leder oftast
till faror och olyckor. Detta gäller nästan i alla riktningar. I
det fysiska livet kan, i händelse av sjukdom, ett för långt
uppskov med de nödiga medlen ej sällan leda till obotlighet
och död. I ekonomiska förhållanden leder ofta ett börjande
obestånd, om man saknar moraliskt mod att underkasta sig
nödiga inskränkningar, till slutlig undergång. Och i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
