Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - En äkta stockholmare från reformbanketternas och representationsförändringens dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
publicistiska begåvning över till tidningsmannens verksamhet.
År 1838 inträdde han i redaktionen för veckotidskriften
»Freja», vars namn efter tidskriftens indragning undan för
undan ändrades till »Nya», »Nyare» och »Nyaste Freja».
År 1839 övertog Blanche själv redaktörsposten. Med
ungdomlig stridslust kastade han sig in i kampen mot det
kungliga allenastyrandet och Braheväldet, men invecklade sig
också i det småaktiga personliga käbbel med andra tidningar,
som denna tid hörde till tonen inom pressen. Snart var han
inbegripen i den vildaste fejd med Lars Hierta och nekade sig
ej ens anspelningar på hans röda hår och hans privatliv.
Aftonbladet svarade med andra futtigheter, och slutligen
urladdade sig åskvädret i en offentlig skandal, som lät mycket
tala om sig på sin tid.
De agerande voro Blanche och Love Almquist. Blanche
retade upp Almquist genom parodier på hans mycket
omdebatterade bok »Det går an». I stridens hetta sköt Blanche
många gånger betänkligt över målet, blev plump och tarvlig
i sitt skämt och drog sig ej för insinuationer om Almquists
privatliv. På botten av pennfejden låg personlig antipati
mellan den inbundne, grubblande Törnrosbokens författare
och den levnadsglade August Blanche, som hade så lätt
för att lägga sitt hjärta i dagen. Almquist var i hög grad
ömtålig och misstänksam och Blanche ytterst häftig och
uppbrusande. Därför måste katastrofen bli något i sitt
slag enastående. Till slut passade Almquist på en gång, när
Lars Hierta var bortrest och han själv redigerade Aftonbladet,
att taga den tarvliga hämnden att anspela på Blanches oäkta
börd och i förtäckta ordalag beskylla hans far, dåvarande
kyrkoherden Bergvall, för procenteri. Alla tyckte det var
gement gjort att i denna polemik draga in en obehörig och
för sin fridsamhet känd person, vars enda brott bestod i att
han var Blanches far. Ingen trodde heller på de ärekränkande
orden mot kyrkoherden.
Genast Blanche läst artikeln, skrev han med av vrede
darrande hand till Almquist ett utmaningsbrev på duell. Strid
på liv och död skulle han ha, »annars», sade han till en vän,
»skall jag nog ta upprättelse själv». — »Hur då?» — »Jo», sade
Blanche, »jag skall spotta honom i synen.»
Love Almquist var ingen hjälte. Han gick till Crusenstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
