Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättantändlig hjärna började, glömsk av vår vanmakt,
drömma om en ny storhetstid.
Det var åt denna nyvaknande skandinavism som Henning
Hamilton i egenskap av svensk minister i Köpenhamn och
artig värd gav uttryck vid en bankett efter ett
skandinaviskt studentmöte i den danska huvudstaden år 1862.
Vid desserten blev det ett ögonblick kritiskt, då den ståtliga
glasspyramiden med de tre nordiska fanorna på åkte i
golvet. Men den belevade värden räddade situationen med
de förlösande orden: »Falla vi, så falla vi alla tre tillsammans
och under våra fanor.»
Rent politiskt sett markerades den nya skandinaviska
stämningen av mötet mellan Karl XV och Fredrik VII på
Skodsborg på Själland den 22 juli 1863. Den utrikespolitiska
bakgrund, mot vilken detta kungamöte avtecknade sig,
var den fara, som återigen hotade Danmark från Preussen
och Österrike i anledning därav, att danska regeringen
vidtagit åtgärder att genom författningsändringar knyta Slesvig
fastare till moderlandet.[1] Det första steget i den riktningen
hade tagits på våren 1863, i förhoppning att Preussen och
dess bundsförvant Ryssland då skulle få nog att göra med det
polska upproret. Och den man, som inlett Preussens
ryssvänliga politik, var så illa omtyckt ej blott inom Preussen
utan inom hela Tyskland, att rikets handlingskraft måste
bli försvagad genom den inre tvedräkten. Den mannens namn
var Otto von Bismarck. Så bedömde man då för tiden den
»junkerns» politik. Samtidigt ställde skandinaverna stora
förhoppningar på England men framför allt på Napoleon III
i Frankrike.
Nu till Skodsborgsmötet! Vid 12-tiden på dagen anlände
kung Karl dit, och »efter en dryg frukost, som ej slutade
förrän klockan efter två», begåvo sig de båda konungarne upp
till enskilt samtal. Att det var fråga om verkliga
avgöranden i dagens brännande fråga förstod man i de båda
monarkernas svit, när den danske statsministern Hall blev
telegrafiskt efterskickad. Det var han, som sedan för svenske
ministern i Köpenhamn, Henning Hamilton, berättade vad
Karl XV utlovat vid kungamötet. Eftervärlden har sedan i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
