Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrikesministern, lörd Russel, övertaget, och då lät det betydligt
mindre lovande för Danmarks sak.
Så stod det en lång tid och vägde med avgörandet, huruvida
västmakterna skulle gripa in eller ej, och eftersom det
svenska statsrådet nu gjort förhandlingarna med Danmark
beroende därav, kunde inget avgörande träffas med
Danmark, så länge västmakternas hållning var så oviss.
Situationen var alltså icke den, att allianstanken fått dödsstöten
i och med Ulriksdalskonferensen — man hade där blott
beslutat ett uppskov, och det var också vad vederbörande
meddelade danska regeringen.
Visserligen säger De Geer i sina »Minnen», att det på
Ulriksdal »var nästan att förutse», att västmakternas svar skulle
bli avvisande, men därvidlag har säkerligen hans omdöme
påverkats av vad han visste om utgången, då han tjugufem
år senare nedskrev »Minnena». Denna förmodan blir, såsom
Clason påvisat, åtminstone högst sannolik vid en jämförelse
mellan De Geers »Minnen» och samtida anteckningar om
konferensen på Ulriksdal. Ty ofelbara äro naturligtvis ej ens
de memoarer, som Louis De Geer skrivit — även i dem ha
minnesfel påvisats.[1]
Men till följd av De Geers minnesfel har Ulriksdalskonferensen
fått sig tillmätt en mera avgörande betydelse, än
den i verkligheten haft. Man har på det viset fått det
intrycket, att svenska regeringen här beslutat slingra sig ifrån
konsekvenserna av de underhandlingar med Danmark, som
utrikesministern varit med om att inleda. Men i själva verket
har Ulriksdalsbeslutet ej inneburit något annat än större
försiktighet i underhandlingarna. Allt tyder på att
Manderström såväl som statsrådets övriga medlemmar med
undantag för Gripenstedt ännu efter Ulriksdalskonferensen
ansågo det sannolikt, att de skandinaviska underhandlingarna
skulle leda till en allians.
Genom det sätt, varpå De Geer i sina »Minnen» råkat att
inom tidsramen för Ulriksdalskonferensen och dagarna
närmast efter pressa ihop flere händelser från de närmaste två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
