Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man mindes, hur packet han djärvt gick emot
och läste sitt upprorsplakat;
och det illskreks av röster till hundradetal:
’Hipp, hipp, hipp för vår tappre genral!’»
»Min vän, säg, kan du moderera slagen?
Man får försiktig vara, kära du!
Jag har ju sett dig pimpla hela dagen —
hur fan vill du batongen sköta nu?»
Den tappre hörde sårad dessa orden:
»Herr Mästare, väl är jag dimmig vorden,
och att som annars rappa på, tycks svårt;
dock finns till ’svagis’ lite’ mynt i kassan,
och skrik Ni bara: ’Raskt nu! skingra massan!’
och Innerberg slår både fort och hårt!»
Och dagens hjälte log och räckte handen
åt mannen från den ädle Bergmans[1] dar.
Så gick han närmare mot Norrbrostranden,
där en reservelitcorps uppställd var.
Där stod en korv, från Dillströmianum[2] tagen.
När Bödeln såg de bleka anletsdragen,
han stannade och röt med bister ton:
»Vem är du, buse? Säg, vad gäller nöden?
Har du ej lärt som jag förakta döden?
Gå hem och lägg dig, om du är pultron!»
Men ynglingen steg fram och höjde armen
och rev sin granna blåa jacka opp.
Då lyste klart en plunta fram vid barmen,
och frisk en störtsjö i hans strupe lopp.
»Det fick jag hos Dunér[3] här nyss i striden —
jag ’Ulrik’ ropt bra mycket under tiden,
därför är kinden ej så röd som Er;
dock kan jag, fan i mej, Er ära öka ...
Jag låg väl stupad, men låt mig försöka!
Jag nyktrat till, så fort jag fick se Er!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
