- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
231

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Illusionspolitik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

modigare krigare har den danska armén icke haft.» Hade
De Meza stannat vid Dannevirke, skulle en fullständig
katastrof ha blivit följden. De danska soldaterna måste med
föråldrade framladdningsbössor möta en fiende, beväpnad
med moderna gevär. En stor del av rekryterna hade ej ens
fått lära sig att skjuta. Deras kanoner sköto ej ens hälften
så långt som de Kruppska pjäserna, vilka här för första
gången läto höra sitt skräckinjagande dunder. Inför en sådan
motståndare stodo danskarne maktlösa. Innan de hunnit lossa
ett enda effektivt skott, hade fiendens projektiler plöjt blodiga
fåror i deras led. Till råga på eländet fanns det, när kriget
bröt ut, vid Dannevirke kvarter bara för 2,000 man av de
nära 40,000, som voro sammandragna där. Soldaterna hade
ingen plats att sova på. Av utmattning ramlade de omkull
i snön, där de stodo. Utrustningen i övrigt var naturligtvis
därefter. De som buro ansvaret för landets försvar, hade
sänt dess ungdom nästan värnlös rakt i dödens käftar.

»Från Dannevirke till Dybböl det går
en kungsväg, trampad av blodiga spår —
i snön så mörka de glöda.»


Så börjar en av Snoilskys så djupt kända sorgesånger över
brödrafolkets lidanden.

Trots allt värjde sig dock danskarne i månader bakom
förskansningarna vid Dybböl. De gjorde det ej så mycket
i tanke att kunna hålla ut med egna krafter som i förhoppning
att till sist få hjälp. Men den 18 april togo tyskarne Dybböl
efter blodiga strider.

Karl XV var mitt uppe i en underhandling med franske
ministern, då han från sitt sändebud i Berlin fick ett
telegram av följande innehåll: »Kejsar Napoleon har telegrafiskt
lyckönskat konungen av Preussen till Dybböls intagande.»

Därmed voro alla illusioner krossade, all tanke på hjälp
åt danskarne från vare sig ena eller andra hållet ute.
Ensamma fingo de kämpa till slut sin ojämna strid mot
övermakten, och utgången kunde ju ej bli mer än en. Den 30
oktober måste de underteckna freden i Wien, som berövade
dem ej blott Holstein och Lauenburg utan även Slesvig.

Under intryck av vad som övergick den svagare skrev en
av skandinavismens varmaste anhängare, Zacharias Topelius,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free