Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Karl XV:s glada dagar
- Karl XV:s sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XV kände, såsom Paulus, en annan lag i sina lemmar; och
det onda, han icke ville, det gjorde han ofta. Var och en som
känt samma lag, fäller nog en rättvisare dom över den döde,
än den som icke känt den. Den sorg, som gav sig luft i hela
landet vid hans död, var ej en kunglig, det var en folklig.
Och det fanns alltså något, som kunde sörjas över. Den
som glömmer detta något vid uppgörandet av sluträkningen
med den bortgångne, han kan aldrig få densamma att gå ihop.»
Vi lämna därhän, i vilken mån Gunnar Wennerbergs av
lågande patos burna kritik verkligen träffar De Geers
omdöme om kung Karl. I själva verket synas de båda
minnestecknarna, trots sin fullkomligt olika läggning, vara mera
överens i sina omdömen, än Wennerberg själv velat märka.
Hur olika emellertid än människor av skild läggning kunna
se på en så osammansatt natur som Karl XV, så måste alla,
som kommit i beröring med denne tjusarkonung, instämma
i de orden av en så fordrande domare som Viktor Rydberg:
»Älskvärd är han med alla sina svagheter och snedsprång.»[1]
*
[1] Omdömet fälldes av Viktor Rydberg i ett brev under 1870 års
riksdag, då Rydberg var ledamot av andra kammaren. Han var
därunder en dag bjuden på middag hos konungen tillsammans med andra
storgubbar. Kungen lät då genom en kammarherre meddela Rydberg,
att han önskade språka med honom. När de andra gästerna gått, tog
Hans Maj:t en punschbutelj i handen och tog sin gäst med sig in i sin
ateljé. Där utvecklade han all sin kända älskvärdhet som värd och
började med att tala om försvarsfrågan, »i vilken», skriver Rydberg,
»diskussionen slutade därmed, att han, stötande mig med pekfingret
för bröstet, ropade: ’Pip! Jag visste nog var jag har dig!’ Därefter
talade han om politik i allmänhet, varunder han uttalade sig häpnadsvärt
frispråkigt, om än icke uppriktigt, och gav mig förtroenden, vilkas
värde torde vara tvivelaktigt, men som jag likväl lovat att icke yppa.»
Därefter kom han in på sina »hjärteangelägenheter, sina förbindelser
med Evas släkte, sina åsikter om kvinnan, sina felsteg och svärmerier.
Och svärmisk visade han sig ännu i högsta grad. Jag kan icke neka,
att han under de två timmar, detta samtal räckte, visade en älskvärd
sida av sin karaktär, vars tillvaro jag icke anat. Knappt ett spår av
cynism men desto mer av en överspänd poetisk uppfattning.
Reflexionerna och hjärteutgjutelserna omväxlade med uppläsandet av
poemer.» Rydberg sammanfattar sina intryck sålunda: »Har han haft
den egennyttiga beräkningen att vinna en anhängare vid kommande
voteringar, så har han däri misslyckats, men däremot har han verkligen
avvunnit mig en tillgivenhet av det slag, att jag aldrig skulle kunna
bli ond på honom, ty älskvärd är han med alla sina svagheter och
snedsprång.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0248.html
