Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - När Sverige blev neutralt och upphörde att vara »kolonialmakt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta visste också Gustav III och Liljencrantz från början.
De satte sitt hopp till dess möjligheter som frihamn.
Den bergiga ön med sina utslocknade vulkaner saknade
källor och vattendrag, vadan man måste uppsamla
regnvatten i cisterner. Men med sitt torra och heta klimat var
S:t Barthélemy en hälsosam plats att bo på. När svenskarne
fingo ön, hade i mannaminne ingen där dött av annat än
ålderdomssvaghet.
På hösten 1784 överfördes på en svensk fregatt den nye
guvernören, åtföljd av en läkare, en präst samt en garnison
om 52 man under befäl av en löjtnant. För övrigt skulle
infödingarne exerceras, så att de kunde duga till milis. Samma
år avgingo två svenska handelsfartyg dit och återvände med
allehanda kolonialvaror.
Följande år förklarades S:t Barthélemy för frihamn. Blotta
kungörelsen därom gav upphov till en mängd rykten om
öns otroliga rikedomar, och i somliga trakter av det fattiga
Finland, som på sommaren 1786 hemsöktes av svår missväxt,
drömde folk om att utvandra till sagolandet. Regeringen
fann nödigt att avstyra emigrationsfebern och gav i det syftet
landshövdingarne befallning att klargöra för invånarne i vars
och ens län, att öns »vida avlägsenhet, kostnaden av en lång
och äventyrlig sjöresa, öns trånga omkrets, som ej kan
emottaga eller underhålla något större antal invånare,
brist både av jord och kreatur, byggningsämnen och
vedbrand m. m. ej annat kunna än försätta uti yttersta
förlägenhet de jordbrukare, som där skulle vilja söka sitt hemvist
och övergiva ett kärt fädernesland».
Till stöd för den västindiska handeln beslöt regeringen
att på ön anlägga en stad, som skulle bära namnet Gustavia.
Redan efter några år krympte emellertid hela
kolonialföretaget ihop. Guvernören återkallades, och hans
efterträdare fick den blygsammare titeln kommendant.
Samtidigt minskades garnisonen till hälften o. s. v.
År 1791 inberättar kommendanten till svenska regeringen,
att den franska revolutionsyran utbrett sig även till den
forna franska kolonin. Från det gamla moderlandet hade en
del »patrioter» kommit över och agiterat upp befolkningen
till ohörsamhet. Och som den svenska garnisonen bestod
av endast 23 man, varav de flesta voro gamla och sjukliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
