Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Unionen, som var ett tvångsäktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teet — för en ovan var det föga behagligt att åse. Excellensen
Essen anmärkte inför mig åtskilliga liknande besynnerligheter,
som han förefann inom sällskapskretsarna i Kristiania.» Man
tycker sig se, hur de bägge fina herrarne rynka sina
aristokratiska näsor!
Hartmansdorff, som under åren 1816—1818 vistades i
Kristiania såsom sekreterare hos riksståthållaren, medförde
följande huvudintryck därifrån: »Norrmännen äro ett
fredsamt och stilla folk, tapprare i ord än i handling. Likasom var
och en, vilken föga sett världen och litet mätt sina krafter
med andras, äro de egenkära och inbilska och förälskade i
landets vildhet och råhet. Likasom den där nyligen blivit
myndig, tro de sig veta allting bäst själva.» Sitt intryck av
stortinget återger han sålunda: »Stortinget är en levande bild
av folket i detta land: stora och små, amtmän[1] och länsmän,
köpmän och bönder, professorer och fiskvägare, officerare och
präster om vartannat i en hög utan annat sammanhang än
bänken. Utmed köpmän, som i Europas härligaste länder
tillbragt en stor del av sin levnad, sitta innebyggare från
Nordkap, som på tvenne månader om vintern aldrig släcka
ljus i sina rum, och i vars huvud man skulle tro att mörkret
och kölden icke mindre råda. Utmed konsuler i habit habillé,[2]
med kala pannor, smala ben och slocknade ögon, som häntyda
på en i huvudstäder utsugen ungdom, sitta grova bönder från
fjällbygderna, som i deras vita tröjor likna snöklumpar, som,
nedvälta från bergen, stannat emot vissnade trän.»
Sådana svenskar, som bedömde människovärdet efter
djupare synpunkter än ceremoniösa hovmän, diplomater och
societetsmänniskor av gustavianskt snitt, blevo däremot
tagna ur en hel del villfarelser, när de lärde närmare känna
det underbart fagra landet och dess präktiga bondebefolkning.
Det är ett helt annat tonfall hos en så rättfram natur
som Adlercreutz, när han kort efter det norska fälttågets
slut skriver till sin hustru: »Det är ett oriktigt begrepp,
man har om Norge, överallt, var jag passerat, är landet,
sedan man kommer över de fjäll, som utgöra gränsskillnaden,
ganska vackert, folket hyggligt och välmående. Jag finner
landet trevligt och skulle nog hava lust etablera mig här och
köpa egendom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
