- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
316

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Unionen, som var ett tvångsäktenskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fäderneslandet. Vad som länge hade varit skilt, böjde sig åter
samman.» Det gick en våg av nationell hänförelse genom
landet. För dem som då voro med, var det »en ’vidunderlig’
tid att leva i. Man hade en så omedelbar förnimmelse av att
man stod mitt i en av fosterlandets största stunder.»

Den stora frågan var nu, om unionskrisen skulle kunna
avvecklas på fredlig väg. Det fanns många, som trodde, att
ett krig var oundvikligt. Men å andra sidan var det påtagligt,
att man i Sverige rätt allmänt hunnit att grundligt ledsna på
det evinnerliga unionskäbblet och nu bara önskade komma
ifrån det.

Redan när föreningens 50-årsdag skulle firas, fanns på sina
håll i Sverige så pass stark unionsleda, att man som en lämplig
symbol för förhållandet mellan brödrafolken föreslog en
transparang, föreställande Molins bältespännare. Hur mycket
av både regeringens och riksdagens tid och arbetskraft hade
ej de välsignade unionsfrågorna tagit; och ändå hade man
ej kommit ur fläcken utan tvärtom ideligen gått baklänges.
Hela det politiska livet led av att man hos oss aldrig fick
riktigt lugn och ro till inre reformarbete. Så stora offer
var dock icke ett vapenförbund värt, i vilket den ena parten
hölls kvar endast med tvång. Det var många, som länge
tyckt med Gunnar Wennerberg, att sedan numera blott
namnet av union fanns kvar, så var denna »brokiga sköld»
heller ingenting att hålla på. Man instämde gärna i hans
maning till brödrafolket:

»Låt oss ärligt skiljas åt!
Gack i frid din egen stråt!
Lycka till på färden!
Allt för goda äro vi
båda två att hålla i
med en lögn för världen.»


Det liberala partiet med S. A. Hedin och Karl Staaff i
spetsen och socialdemokraterna under Hjalmar Brantings ledning
hade blivit allt starkare besjälade av den uppfattningen,
att då Norges folk nu stod enigt om att vilja upplösa unionen,
var det meningslöst att söka hindra detta folk från att själv
beställa om sitt hus. Från det svenska arbetarpartiets sida
drevs också en kraftig motagitation mot den upphetsning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free