Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och Carl Snoilsky - Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans anspråkslöshet är komisk. Han tror alltid, att vi
hämta honom för att göra honom en oerhörd välgärning.
Har han roat sig, tackar han oss, som om vi hade spelat orgel
för honom — och så kan det ha varit just han, som varit den
roligaste i hela sällskapet.»
Och hur betecknande för den älskligt verklighetsfrämmande
skalden är ej följande: »Då jag fann honom, hade han
kommit i den vanan att ge alla tiggare, som han träffade.
Här i Rom är detta ett dyrt nöje, ty det är väl några tusen,
som ideligen förfölja främlingar. Han beundrade det lugna
sätt, varpå jag gick förbi eller igenom deras flock, som om
detta vore min egen uppfinning; men då jag gjorde honom
uppmärksam på att så göra allesammans utom han
ensam, blev han mycket förundrad. ’Säger du det?’ sade han
och stannade.
Sedan har han varit bättre.»
Naturligtvis kom det en del malört i Romafararens
glädjebägare — den malört som alla nordbor få smaka, vilka
tillbringa vintern i Södern och förut levat i den gängse tokiga
föreställningen, att där är bara solsken och blommande rosor.
Viktor Rydberg fick som alla andra sin beskärda del av
den då och då förfärliga romerska vintern, som blir dubbelt
kännbar för oss nordbor, därför att vi inte äro vana vid hastiga
temperaturväxlingar och framför allt inte vid att frysa
inomhus, såsom Söderns faktiskt mera härdade barn. De
av våra Italiafarare, som varit i den härliga Södern under
den årstid, då man får vissa klimatiska illusioner skingrade,
torde känna igen sig, då Rydberg berättar om att han en
morgon i slutet av mars vid uppvaknandet fann Sabinska
och Albanska bergen höljda i snö. Och man gratulerar
honom just till bostaden, när man läser följande beskrivning:
»Det ena av mina rum är utan kamin, det andra har en liten
eldstad utan spjäll med plats för tre vedträn. Först långt
fram på dagen tittar solen in mellan de fyra väggarna.
Följden har varit, att jag om morgnarna, då jag vaknat som i
en iskällare, icke kunnat ägna skrivbordet så mycket som
en tanke, och att jag om kvällarna, när jag kommit hem,
skyndat att krypa till sängs.» — Men ändå ...
Av hans resebrev till Handelstidningen blev det väl ej
så mycket. Men när han kom hem och färden låg bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
