- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
345

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och Carl Snoilsky - Viktor Rydberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ur nattomhöljda tider
emot ett mål, fördolt för dig,
o mänsklighet, du skrider
i sekler fram din ökenstig!
Din dag är blott en strimma,
som lyser blek och matt —
se framom henne dimma
och bakom henne natt!
Och släkten, där du tågar,
i öknen segna ned,
och bävande du frågar:
’Allsmäktige, vart bär min led?’»


Genialiskt är själva greppet på ämnet, idén att låta
israeliternas ökenvandring symbolisera människosläktets
vandring genom livets öken hän emot ett sällare land.

Aldrig skola de dö, de härliga stroferna:

»Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas:
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.»

        »Varje själ, som längtan bränner
        till vad ädelt är och sant,
        bär uti sitt djup och känner
        evighetens underpant.
        Blir vad själviskt är förgätet,
        blir inom dig gudsbelätet
        härligare danat ut
        genom släkte efter släkte,
        skall, hur långt än öknen räckte,
        du Jordanen nå till slut.»


Denna förhoppningsfulla idealism sviker sedan aldrig
skalden, hur hopplös världsutvecklingen än kan te sig vid
åsynen av allt lidande, som den materiella kulturens
framåtskridande fört med sig. Sin medkänsla med industrialismens
arbetsslavar, sitt ädla hat mot egoismen, mot den själviska
vinningslystnaden, mot dem som mena att makt är rätt
har han sjungit ut i »Den nya Grottesången». Där
beskriver han, hur industrialismens jättekvarn ideligen kräver
allt fler arbetskrafter, kräver även de unga trälinnorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 25 10:55:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free