Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vetenskaplig storhetstid - Den svenska vetenskapen under det senaste århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lokomotivet. Orsaken till missödet med Ericssons lokomotiv
låg däri, att det hade måst byggas alltför hastigt. Han
hade nämligen icke fått reda på tävlingen, förrän redan två
tredjedelar av förberedelsetiden gått.
Större lycka hade emellertid John Ericsson i sitt arbete
på att förbättra samfärdseln till sjös. Han hade klart
för sig, att ångkraften aldrig kunde få den stora
användning inom sjöfarten, som den borde ha, så länge fartygen
skulle framdrivas med skovelhjul vid sidorna. Ty dessa
medförde obehagliga skakningar, och i sjögång var det ej
nog med att de arbetade mycket oregelbundet, utan de
togo även lätt skada. I sjökrig kunde ju krigsfartyg med
stora hjulhus lätt göras redlösa medelst ett par välriktade
skott.
År 1836 lyckades John Ericsson konstruera den första
praktiskt användbara propellern. Uppfinnaren inbjöd
styrelsen för den engelska örlogsflottan att låta sig i sin
stora ämbetsbåt bogseras på Themsen av hans lilla
propellerbåt. Inbjudningen antogs, och färden gick med en snabbhet,
som förvånade både deltagare och åskådare. Nu tycker man
att örlogsflottans styresmän bort vara övertygade om
uppfinningens praktiska användbarhet. Ingalunda! Efteråt fick
uppfinnaren ett skriftligt meddelande, att amiralitetsherrarne
funnit sig mycket besvikna på provresans resultat!
Chefen för engelska flottans konstruktionsväsende hade
nämligen räknat ut, att det måste vara omöjligt att riktigt styra
ett fartyg, vars drivkraft var förlagd till aktern! Ja man
kunde få höra en verkligt »sakkunnig» herre göra sig kvick
med det yttrandet, att »den stackars upptäcktsmakaren måste
ha haft en skruv lös i huvudet och anbragt den i ändan på sin
båt».
Därmed var propellerns öde avgjort i England — tills
vidare.
Först sedan Frankrike, Amerika och Sverige lagt sig till
med denna löjliga propeller, fick också styrelsen för den
engelska örlogsflottan bekväma sig till att av John Ericssons
bolag för 20,000 pund sterling[1] köpa sig rättigheten att
begagna »den flyttbara skruven», som nu användes på nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
