Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organisationer hade visat sig vara för svaga ännu. Här gällde
det att agitera fram en kraftigare sammanhållning.
En av de mest bemärkta pioniärerna i detta agitationsarbete
var August Palm, den originelle skräddarmästaren
med det oförbränneligt goda humöret i alla livets
vedervärdigheter. Betecknande är hans skämtsamma presentation
av sig själv i företalet till boken »Ur en agitators liv». »För
somliga är jag», säger han, »en mer eller mindre hygglig karl,
för andra en större eller mindre slyngel.» Det var han, som
fick göra det mesta grovarbetet, innan den socialdemokratiska
rörelsen började bli en makt i samhället.
Mycket av hans oppositionella läggning hade sin rot i den
förvända uppfostran, som han fick hos den mästare, där han
som tioårig pys sattes i skräddarlära. Mäster var, som man
sade, »läsare», men den s. k. religiösa andan i hemmet var av
den sort, som måste förkväva alla religiösa anlag hos ett barn.
Med en rysning tänkte August Palm hela livet igenom på de
förfärliga söndagar, han fick genomleva i barndomen. »Först
var det bön på morgonen och därefter en längre andlig
betraktelse. Därpå marsch till kyrkan. Från klockan ½ 10
till 1 måste man åhöra en predikan, så hem igen för att klockan
½ 3 åhöra uppläsandet av en ny predikan ur Luthers postilla.
Därpå underkastades jag extra läsning med examinering och
utläggning. På kvällen ytterligare en längre gudlig betraktelse
med bön. I fyra år av mitt liv har jag tillbragt söndagarne
som här beskrivits — aldrig en minuts frihet för att deltaga
i de andra barnens lekar. Jag var ju ingenting annat än ett
barn, då jag togs i lära, och då jag någon gång dristade mig
att begära ledighet, fick jag till svar en förfärlig harang om det
syndiga i mitt begär, och att det endast var djävulen, som
talade ur min mun.» Så berättar August Palm i sin självbiografi.
Försökte han någon gång smita undan tvånget, så
inpräglade mäster genom prygel kärlek till religionen allt
under utlovande av evig fördömelse åt syndaren. Till
historien hör, att mäster var en förfärlig hustyrann, som i
vredesmod misshandlade sin stackars sjukliga hustru. Men själv
ansåg han sig höra till de få utvalda, som skulle belönas med
evig salighet. »Jag tänkte i mitt stilla sinne», skriver mäster
Palm, »att hellre ville jag bliva evigt fördömd än njuta den
eviga saligheten tillsammans med honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
