Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Demokratins frammarsch
- Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
falang inom partiet oförtruten i att predika våld mot
samhället. All parlamentarism kallade anarkisterna för humbug,
och normalarbetsdagen ansågo de nästan som ett bedrägeri,
blott ägnat att fördröja den stora blodiga samhällskatastrof,
som de längtade efter.
* *
*
År 1889 blev ett märkesår för de svenska socialdemokraterna,
ty då konstituerade sig dessa på ett möte i Stockholm
till ett enhetligt, hela Sverige omfattande politiskt parti.
Följande år hölls den 1 maj på Ladugårdsgärde den första
stora demonstrationen för åtta timmars arbetsdag. Men en
seg kamp hade det kostat småfolket, innan demonstrationsrätten
blev erkänd. När man tänker på de många hinder,
som formalistiska ämbetsmän lade i demonstranternas
väg, kräver dock rättvisan å andra sidan ett erkännande
av de sympatier, som mötte arbetarne från en mängd
personer tillhörande andra samhällsklasser och särskilt av den
hjälp, de erhöllo från det liberala partiet.
På 1891 års socialdemokratiska partikongress avgjordes,
om partiet skulle använda våld eller fredlig taktik. Den
lilla anarkistiska flygelns ledare ville »lära arbetarne
tillverka och nyttja både dynamit och dolk», ville genom
småmord och attentat »sätta skräck i de härskande i
samhället». Härpå svarade Branting genom att hänvisa till den
allmänna rösträtten såsom det säkraste medlet att förverkliga
arbetarnes önskemål och tillade: »Något så vansinnigt som
att på nuvarande utvecklingsgrad tala om att gripa till våld
för att påtvinga folket en socialistisk samhällsordning har
aldrig kunnat falla mig ett ögonblick in. Men skulle massorna
under nuvarande omogna förhållanden vilja begå våldshandlingar,
vill jag på intet vis vara med om ansvaret för något
dylikt och kan ej annat göra än att på det bestämdaste avråda
därifrån. Jag vill ej göra mig medansvarig i något slags
dårhuspolitik.»
Slutet på de långa debatterna blev det uttalandet, att »så
länge ännu icke den allmänna rösträttens fredliga medel är
prövat, uttalar kongressen på det bestämdaste sitt ogillande
av all slags dynamitagitation och stämplar som förrädare mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 4 19:02:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0419.html
