Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra principer sådana agitatorer, som upphetsa massorna till
våldshandlingar mot enskilda.» Därmed hade de
anarkistiska tendenserna inom partiet blivit tillbakaträngda.
Den socialdemokratiska upplysningen hade, som Axel
Danielsson sade, »trängt allt för långt in för att kunna rubbas
av en vettvillig agitator». Ett uttryck för den humana anda,
som den socialdemokratiska rörelsens ledare arbetat på
att ingjuta bland Sveriges arbetare, äro också de »sex
fackliga bud», som ofta stått att läsa i de socialdemokratiska
tidningarna. Ett av dem lyder så: »Uppträd alltid humant
såväl i föreningen som i det privata livet, ty då vinnes
kamraters och motståndares aktning.» Ett annat: »Undvik
skvaller, personliga strider och intrigmakeri!» Och det sista:
»Förskaffa dig all den bildning, som står till buds genom
tidningar, böcker, föredrag och föreläsningar!»
Anarkisterna voro emellertid alltjämt ett besvärligt
påhäng för det socialdemokratiska partiet, som lätt kunde
få en klick på sig, ifall det skulle bli verklighet av exempelvis
dynamitmännens planer på att spränga riksdagen i luften
1905. Genom sin råa ton arbetade ju denna fraktion mot allt
vad utveckling och kultur hette. Och det var omöjligt att
diskutera med debattörer, för vilka skällsord fingo ersätta
sakskäl, och för vilka alla oliktänkande voro skurkar och
uslingar. Den bekante socialdemokraten professorn Bengt
Lidforss uppmanade också sina partikamrater att »rensa bort
lössen i den socialdemokratiska fanans veck». Till sist blevo
också de anarkistiska ledarne år 1906 uteslutna ur partiet.
Socialdemokraterna hade i och med att de tillväxt i antal
genomgått sanma utveckling som Axel Danielsson och tagit
steget över från frasrevolutionära utopier till en mera givande
verklighet på den med samhället förhandlande politikens
mark. Detta medförde, att de borgerliga partierna
småningom började se med andra ögon på socialdemokraterna,
började komma ifrån de ursprungliga befängda föreställningarna,
att dessa voro, för att begagna Brantings expressiva
bild, »ett slags vilddjur i människohamn, vilka på
samma gång antogos omöjligen kunna fördraga Sveriges
klimat».
För fantasterna bland socialdemokraterna var emellertid
denna utveckling en bitter missräkning. Här hade man arbetat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
