Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Demokratins frammarsch
- Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visat sig i andra länder, att de pengar som användas för ett
sådant ändamål, komma igen i tusende former, ty med dem
följa hälsa och lycka. En stor del av de utlagda medlen får
samhället också med tiden igen genom minskning i
fattigvårdskostnaderna. Hemligheten med hela folkpensioneringen
ligger emellertid djupast sett däri, att den höjer individernas
känsla av människovärde i och med medvetandet om att
de ej längre behöva på ålderns dagar ligga andra till last.
Normalarbetsdagen.
En av samhällets första försvarsåtgärder mot industrialismens
rovdrift blev att skydda nationens spirande späda
krafter mot ödeläggelse. Medlet därför blev skyddslagstiftning
för barn och mödrar i arbete. Säkert är dock, att släktet
tillfogas omätlig skadegörelse även genom hänsynslöst
utnyttjande av de vuxna männens arbetskrafter. Övertygelsen
därom framkallade redan tidigt ett krav på skälig begränsning
av deras arbetstid genom införande av s. k. normalarbetsdag.
I Sveriges riksdag hade normalarbetsdagen en förespråkare
redan år 1856 i hemmansägaren Nils Hansson i Varalöv
i Kristianstads län. Han kände sig upprörd över den orimligt
långa arbetstiden vid fabrikerna här i landet. Ända från
klockan 5 på morgonen till 8 på kvällen måste arbetarne
knoga, med inalles blott halvannan timme till raster, ja
på sina ställen fingo de hålla på ännu en timme längre. »Den
bästa, den starkaste natur går under», säger han i sin motion,
»om den skall träla så oskäligt. Själens krafter förslöas så
småningom och bliva snart sagt förfäade; kroppen avtynar
dagligen, och i djuriska njutningar sökes en usel och olycklig
tröst för ett glädjelöst och beklagansvärt liv. Det är i sanning
både bedrövligt och ömkansvärt att se dessa arma varelser,
ytterligt avmagrade och ofta med trasor beklädda, stå
halvsovande och vänta på det uppskakande klockslag, som manar
in dem i de ännu osundare arbetsrummen, där deras enda
önskan är ett snart slut på den flyende dagens elände och
deras enda hopp ett slut även på den kommande.» Det är
ord, som måste gå genom märg och ben på den som har någon
känsla för sina arbetande och betungade medbröder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0429.html
