Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den var ju under då rådande förhållanden ett nödvändigt
ont — men observera: ett ont. »Måtte en nådig försyn bevara
oss för att få igen den!» suckar man rätt allmänt.[1]
Erfarenheten av kristidens olika kommissioner och
ransoneringsväsen ha också gjort socialdemokraterna mera
betänksamma inför den sortens statskontroll. Det finns ju inom
samhället nog och övernog av uppgifter till arbetarklassens
bästa, som ligga närmare till att lösa.
Men det är inte bara kristidserfarenheterna, som tala mot
ett plötsligt och alltför långt gånget förstatligande och
beskärande av den enskilda företagsamheten. Det är en ofta
gjord erfarenhet, att när ett enskilt affärsföretag övertages av
staten eller kommunen, så förvandlas det gärna från
inkomstgivande till förlustbringande, hur besjälad ledningen än må
vara av iver att tjäna det allmänna bästa. Man behöver bara
tänka på hur det brukar gå med enskilda järnvägar, som
förvandlas till statliga banor — för att inte tala om Stockholms
spårvägsväsen, sorgligt i åminnelse! När staten får hand om
ett företag, så blir det nog för all del ofta mycket
samvetsgrant skött och gediget påkostat och utrustat med en stor
och högt kvalificerad kontrollpersonal, men ekonomiskt
sett är det, som hade det förlorat förmågan att anpassa sig
efter de skiftande konjunkturernas krav. Alla avgöranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
