Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Rösträttsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med stora förhoppningar hälsade rösträttsvännerna på
hösten 1905 det budskapet, att det liberala partiets
dåvarande främste man, advokaten Karl Staaff, fått
konungens uppdrag att bilda regering. Den Lundebergska
koalitionsministären, i vilken Staaff varit konsultativt
statsråd, hade nämligen då fullgjort sitt värv i och med
unionsupplösningens genomförande. Nu fick vårt land
sin första vänsterregering i modern mening.
Karl Staaff gjorde sig redan under sin studietid i Uppsala
på 1880-talet känd som en av banbrytarne för en ny tid.
Hans namn knöts då till studentföreningen Verdandi, som
bildades i Uppsala anno 1882 till kamp för tanke- och
yttrandefrihet och för diskussion av allmänt mänskliga och
samhälleliga frågor. De unga, som då sammanslöto sig,
gjorde det i mer eller mindre medveten känsla av att det ej
längre var nog med en fosterlandskärlek, som ideligen talade
högstämda ord om »vår forntids land», utan att föremålet
för denna känsla framför allt borde vara vår nutids land,
vår framtids land, vårt nu levande svenska folk med
dess många stora och små behov av en bättre och rättvisare
tillvaro, vore dessa behov än så prosaiska. Karl Staaff blev
Verdandis förste ordförande, och de ungdomsideal, han då
hyllade, dem följde han ock ståndaktigt genom livet.
När Staaff avslutat sina studier i Uppsala, slog han sig
ned som praktiserande advokat i huvudstaden. Snart var
han mitt inne i det politiska livet och placerad som
riksdagsman i andra kammaren. Här blev han nästan genast
en av de ledande inom det liberala partiet.
Den Staaffska ministären gjorde rösträttsfrågans lösning
till sin första stora uppgift och framlade för 1906 års riksdag
en proposition, grundad på majoritetsvalens princip, men
den föll på första kammarens motvilja mot rösträttsförslaget
och mot statsministern. Staaff hade nämligen hissat
parlamentarismens rena flagga och stack ej under stol med
att han ville bygga denna parlamentarism uteslutande på
andra kammaren. Men det behagade ej de myndiga männen
i riksdagens första kammare, när han lät dem höra, att
här gällde det kamp mellan »herremakt» och »folkmakt», och
formulerade de bägge kamrarnas uppgift så, att »andra
kammaren skulle se till, att klockan gick, men första kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
