Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Rösträttsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också vara de första att anvisa kvinnan den högsta
offentliga platsen vid vår sida, den politiska fullmyndighetens och
likställighetens? Det är, i sanning, ej hon, som därav skulle
skörda den största äran.»
Vid diskussionen i andra kammaren erinrade motionären
om det faktum, att de religiösa urkunderna i alla tider ställt
kvinnan högt såsom begåvad med en överlägsen mystisk
kraft. »Är det icke», säger han, »valan, är det icke Pythian,
sibyllan och den heliga jungfrun, som jordens släkter
rådfrågat och hyllat? Är det icke till dem de kommit i sina
bekymmer, i sin rådlöshet? Då visheten hos skapelsens
herrar icke räckt till, hava de gått till den heliga lunden, till
templet, till de kvinnliga oraklen för att där finna lösningen
på livets och dödens gåtor.» Motionären var också fullt
och fast övertygad om att varje folk, som icke tillgodogjorde
sig kvinnans intellektuella och moraliska krafter för sin
styrelse, gjorde den allra största förlust. Endast med hennes
hjälp skulle folken kunna lyftas upp ur det barbari, vari
männens tre- eller fyratusenåriga regemente lämnat dem kvar,
trots alla tekniska framsteg.
»Jag vet», så slutade han sitt anförande, »knappast något
område, där kvinnan icke utmärkt sig, t. o. m. på det, där
männen annars förbehållit sig att ensamt skörda ära,
nämligen krig. Vi hava ju Blenda, som slog den danske fienden,
och Kristina Gyllenstierna, som kommenderade artilleriet.
Må riksdagens andra kammare för sin del slå ett slag i en
av mänsklighetens största och viktigaste angelägenheter —
och, mina herrar, denna kammare skall snart äga lika stort
rykte över hela jorden, som kom Gustav II Adolf och Karl
XII till del.» Det var kanske ändå väl mycket lovat!
Borgs motion hälsades av landshövding Erik Josias Sparre
i Vänersborg med den älskvärt galanta reflexionen, att det
nog skulle vara mycket trevligt med »fruntimmerssällskap»
i andra kammaren, men han var rädd för att damerna,
kostymerade så, som modet fordrade — det var i turnyrens gyllene
tid —, inte skulle kunna komma fram på de trånga gångarna
i plenisalen.
Detta begav sig, som sagt, innan någon kvinnlig
rösträttsrörelse ännu fanns. Men i början av vårt århundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
