Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Rösträttsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humaniteten skulle bli ledstjärnan i det svenska folkets kamp
i framtiden. Och med tanke på all världskrigets förödelse
hälsade justitieministern kvinnorna välkomna i det politiska
arbetet med orden, att de kommit i rätt tid för att hjälpa
männen att bygga upp, vad den s. k. maskulina kulturen
rivit ned.
Det är egendomligt att tänka sig, att ännu året förut
vuxna förnuftiga män spådde, att all möjlig ofärd skulle
dragas över landet, dess hem undergrävas och dess familjer
upplösas, ifall kvinnorna liksom männen vart tredje år lade
sina röster i valurnan. — För att bli gällande lag måste dock
1919 års riksdags beslut bekräftas av nästa lagtima riksdag
efter förrättade nyval till andra kammaren, alltså 1921 års
riksdag. I sitt trontal anno 1922 hälsade konung Gustav
ej längre »gode herrar och svenske män» utan »svenska män
och kvinnor, valda ombud för Sveriges folk».
Som skäl för sin fordran på rösträtt ha kvinnorna alltid
bland annat framhållit, att många viktiga samhällsfrågor,
t. ex. sådana som angå sjukvård, fattigvård och undervisning,
skulle vinna på att kvinnans moderliga instinkter finge
komma dem till godo. Inom samhället finns ett rikt fält
för den moderlighet, vilken alltid framhållits som kvinnans
bästa och ädlaste kraft. Ty samhället bör icke blott vara en
stat utan också ett hem. »Det är icke bara på
manlighet som samhället skall bygga sin framtid — det är
på de idéer, som omslutas i ordet mänsklighet», yttrade
statsministern på 1918 års riksdag.
Litteratur:
Rudolf Kjellén, Politiska handböcker II: Rösträttsfrågan
1869—1909; häft. kr. 3:—.
Erik Thyselius, Kampen för allmän rösträtt.
Bernt E. Drakenberg, Minnesord över Karl Staaff
(Verdandis småskrifter n:r 211); häft. kr. 1:—.
A[rvid] G[rundel] m. fl., Karl Staaff. Några minnesblad;
häft. kr. 2: —.
Ivar Öman. Karl Staaffs första ministär.
Erik Thyselius, Arvid Lindman och Karl Staaff.
F. T. Borg, Qvinnans historia, Skandinaviens qvinnor
tillegnad. Ett bidrag till kulturhistorien: första
delen: de förhistoriska folkens qvinnor; häft. 1 Rdr
32 sk. b:co.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
