Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för folkhälsa - Hygieniska samhällsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Statsrådet Ehrenheim berättar i sina »Minnen» om hur man
även i hans avlägsna barndomshem, Malingsbo bruk i
Dalarne, levde i ängslan och förstämning vid underrättelsen
först om kolerans ankomst till Göteborg och sedan om dess
spridning till andra delar av landet. »Vi drucko», säger han,
»tjärvatten om morgnarne och fingo maggördlar, ett plagg,
som jag förut aldrig hört talas om, men som nu alla utan
undantag lade sig till med. Ett skåp uppsattes i förstugan,
där min far själv rökte tidningar och brev, innan de
utlämnades. Kolaren i Djurlången tillsades att avvisa alla
’västgötar’, som med sina packor kommo Klotenvägen och således
från söder kunde medföra smitta till Malingsbotrakten.
Ävenså avvisades alla luffare, tattare och zigenare. Under
september fortforo sjukdoms- och dödsfallen att ökas i
Stockholm, farsoten kom till Västerås, och en afton, då inspektören
kom upp till aftonmåltiden, berättade han, att koleran var
i Köping. Ehuru icke ens något misstänkt fall inträffat vid
bruket eller närmare än Köping, var stämningen tryckt.»
Men Malingsbo blev förskonat.
Ett svårt koleraår blev också 1853, då i Stockholm under
två månaders tid på hösten över 10,000 människor blevo
angripna och nära 3,000 dogo. Yttersta skulden låg hos
svenske konsuln i Lübeck, en tysk vid namn Nölting, som
icke aktat för rov att av månhet om sin stads handelsvinst
utfärda sundhetspass för fartyg från Lübeck till Sverige,
fast många personer dött av kolera i staden. Oskar I lät då
utan vidare krus avsätta lymmeln, som hade så många
människors död på sitt samvete — tyvärr kunde man inte komma
åt karlen efter förtjänst — och satte en svensk man till konsul
i Lübeck.
För att hindra farsotens spridning inom Sverige vidtog man
de orimligaste avspärrningsåtgärder. De gamla tullportarna
eller tullbommarna till de avspärrade städerna kommo till
heders igen och låstes med stadiga lås, och vakter sattes
ut att hålla förhör med alla resande. Ve då dem som
kommo från kolerasmittad ort! »Rådde än det värsta
hundväder, och var den resande uppgiven av trötthet och
illamående eller i största behov av mat eller dryck — intet
förbarmande!» säger en skildrare av det gamla Örebro. Ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
