Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för folkhälsa - Hygieniska samhällsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnessjukas behandling, som den nittonåriga Marie-Louise
Forsell[1] ger i sin dagbok för år 1842, då hon och hennes
anhöriga på en resa i familjevagn besökte Vadstena hospital.
Till vägvisare hade de uppsyningsmannen på hospitalet,
en sergeant Tilly. »Han var», skriver hon, »en lång, ståtlig
karl, ganska artig och förekommande, varför jag troget höll
mig vid hans sida. Detta behövdes minsann väl, ty de bleka,
eländiga varelserna i deras torftiga kläder och med de
vanställda anletsdragen och förvildade blickarna, som strax vid
vårt inträde från alla håll och kanter samlades omkring oss,
kunde väl hava förfärat en mindre harhjärtad person än
undertecknad. Jag, som aldrig föreställt mig vansinnet i
annan skepnad än såsom den rörande Ophelias i Hamlet eller
den sköna Lucies, då hon i sin vita klänning med de elegant
utsydda blodfläckarna i hemsk förtvivlan rasar kring teatern
— huru skulle jag icke nu häpna och ångra mitt infall, då
idel rysligheter omgåvo oss! Huru gärna hade jag icke genast
tagit till flykten, om ej blygseln avhållit mig, men nu måste
jag lägga band på min rädsla; och darrande i var led av
fruktan att de rysliga gulbleka figurerna i varje ögonblick kunde
få ett anfall av galenskapen och sönderklösa oss, höll jag mig
emellan pappa och vår förträffliga sergeant Tilly. Jag måste
beundra hans sätt med de vansinniga, ty ehuru vänligt bjöd
det dem dock en ovillkorlig lydnad. — Föregångna av honom
gingo vi genom långa, breda gångar, uppfyllda av en ohygglig
lukt och vari bleka, hemska gestalter tanklöst vankade av
och an. Hade de dock varit snyggt klädda, skulle de måhända
ej gjort på oss ett så över all beskrivning vidrigt intryck,
men av de trehundrade olyckliga, som dväljas på hospitalet,
voro de flesta höljda i trasor. De kvinnliga dårarna voro
isynnerhet ömkliga att skåda med deras kortklippta, toviga
hår — detta vårt köns prydnad, som även under vansinnet
kan ge behag åt ett förvridet ansikte. Ack, vad jag åter
andades lätt, då vi kommo ut i friska luften från hospitalets
fasaväckande invånare!»
De svårigheter, med vilka sinnessjukvården än i dag
kämpar, ligga till en del i bristen på hospital. För närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
