Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som barn »gömde han sig bakerst, när något gott utdelades,
och njöt av att vara förbisedd», säger han själv. »Han
började anlägga kritik och fick smak för självplågeri.»
Kroppsaga beredde honom en sorts lisa. Den gav hans oroligt
dallrande nerver en sorts avspänning för tillfället. Som vuxen
hade han ett behov av att uppsöka själens tortyrkamrar.
Han hörde icke till det slags naturer, som med manlig —
eller varför ej lika gärna säga kvinnlig — själsstyrka sluta
sina kval inom sig och osedda av världen genomkämpa den
strid, som slutar med resignation eller undergång. Om
August Strindberg varit så skapad, kunde han visserligen
även då ha blivit en av våra största författare, men vi hade
icke fått skåda ned i de avgrunder av ett snilles själsliv,
som — trots allt — blivit oss så oskattbara dokument ej endast
om människan Strindberg utan också om det allmänt mänskliga,
av vilket vi alla i vår obetydlighet ändå ha någon liten
del. Därför att det var ett behov för honom att blotta sitt
sönderslitna bröst för världen ha vi andra också blivit
rikare på psykiska erfarenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
