Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trampat sandgångarna, sedan sista vinterns snö gått bort,
och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur
och blommor. Gråsparvarna höllo på att samla upp skräp,
som de sedan gömde under takpannorna på navigationsskolans
hus; de drogos om spillror av rakethylsor från sista
höstfyrverkeriet, de plockade halmen från unga träd, som
året förut sluppit ur skolan på Rosendal — och allting sågo
de! De hittade barègelappar i bersåer och kunde mellan
stickorna på en bänkfot draga fram hårtappar efter hundar,
som icke slagits där sedan Josefinadagen i fjol. Där var ett
liv och ett kiv.»
Här är vårens ankomst ej tecknad med de schablonmässiga
vackra orden. Allt är sett med Strindbergs kritiska ögon
och återgivet med vaket verklighetssinne, med intresse för
alla förnyelsens detaljer, även de mindre vackra. Det är
den naturalistiska prosans genombrott i svensk litteratur.
Efter detta naturalistiska anslag kommer snart samhällssatiren,
inledd med den dråpliga interiör från den tidens
ämbetsverk, som bokens huvudperson, den unge Arvid Falk
— alias August Strindberg —, ger av sin extraordinarietid
i statens verk. Han berättar om när han skrev in sig
i »Kollegiet för utbetalande av Ämbetsmännens löner».
»Jag kan aldrig», säger han, »glömma det stora intryck,
som min entré i detta fullständigt och väl organiserade
ämbetsverk gjorde på mig. Jag kom upp klockan elva
förmiddagen, emedan verket vid den tiden skulle öppnas. I
vaktmästarrummet lågo två unga vaktmästare framstupa
på ett bord och läste Fäderneslandet.
Jag hälsade god morgon. En svag ormlik rörelse efter
herrarnas ryggar antydde, att min hälsning mottogs utan
avgjord motvilja; den ena gjorde till och med en gest med
högra stövelklacken, vilken skulle gälla för ett handtag. Jag
frågade, om någon av herrarne var ledig att visa mig lokalen.
De förklarade sig förhindrade: de hade order att icke lämna
vaktrummet. Jag frågade, om det icke fanns flere
vaktmästare. Jo, det fanns nog flere. Men övervaktmästaren
hade semester, förste vaktmästaren hade tjänstledighet,
andre vaktmästaren hade permission, den tredje var på
posten, den fjärde var sjuk, den femte var efter dricksvatten,
den sjätte var på gården, ’och där sitter han hela dan’; för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
