Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men kapten Wrangel blev Strindbergs vän, och den unge
diktaren ville ej svika det obegränsade förtroende, som den
äkta mannen visade honom. Han ville resa bort till
främmande land, bort ifrån den lidelse, som höll på att göra
honom till tjuv av en annans hustru, men han förmådde icke —
han vände på vägen. Då beslöt han i förtvivlan att söka
döden. Men slutet blev, att Siri Wrangel skilde sig från sin
make för att få utan att hindras av ståndsfördomar debutera
på Kungliga teatern[1] och gifte sig med Strindberg.
Hans första tid som äkta man blev den lyckligaste i hela
hans liv. Kärleken gav också nytt liv åt hans författarskap.
Till julen 1877 utkom novellsamlingen »Från Fjärdingen
och Svartbäcken», där han framlägger sina minnen
från Uppsala. Det är sannerligen ingen av de traditionella
skönmålningarna av »den eviga ungdomens stad», läsaren
får sig till livs — det är en pessimist och satiriker, som här
ser på studentlivet och med förkärlek dröjer vid dess avigsidor.
Från sina minnen av Uppsalalivet gick Strindberg över till
att skildra sin bohemtid i Stockholm. Just före 80-talets
inbrott utkom, som nämnt, »Röda rummet», den bok som
med ett slag gjorde Strindberg till en ryktbar författare.
Det är en svuren pessimist, som här ger en rad karakteristiska
men ofta starkt karikerade typer och tidsbilder från
1870-talet.
Knappt hade folk hunnit hämta sig efter den överraskning,
som Strindberg väckt med »Röda rummet», förr än han kom
med en ej mindre uppseendeväckande bok, som bar namnet
»Det nya riket, satiriska skildringar från
attentatens och jubelfesternas tidevarv». Den är ett
av hans kvickaste alster men tillika ett av hans elakaste.
Med ett briljant stridshumör gisslar han här »det officiella
Sverige» i olika situationer: de frasrika debatterna vid
representationsreformens genomförande,[2] den ofta uppskruvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
