Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en lång och tanig emancipationsfröken med kortskuret hår.
Hon klargör med hjälp av Ibsens »Et dukkehjem» för den
lilla frun, att hennes samliv med mannen inte varit något
rätt äktenskap; och den stackars sjöbussen får ett brev, så
han måste styrka sig med en grogg under läsningen. Han
får där höra, att deras äktenskap icke varit av det rätta
förandligade slaget utan bara sinnligt och jordiskt: »Ha
våra själar levat i denna harmoni, om vilken Plato talar
(Phaidon: Bok VI, kap. II: § 9)?» spörjer lilla frun. »Nej,
måste vi svara! Vad har jag varit för dig? Din hushållerska
— och, o blygd! — din älskarinna! Ha våra själar förstått
varandra? Nej, måste vi svara!»
Det är inte roligt för gamle Pall, när han kommer hem och
finner, hur den där sjanan Ottilia ställt till det mellan
honom och hans lilla Gurli, som inte längre vill vara hans
riktiga hustru på det jordbundna viset.
Men gammal sjöman som han är, hittar han ändå till sist
den rätta farleden ut ur eländet. Han beslutar sig för att
göra sin lilla hustru svartsjuk. Det börjar med att Ottilia
och han finna, att de ha gemensamma intressen på
statistikens område. De sitta och diskutera och kalkylera
sedlighetsstatistik halva dagarna tillsammans, och lilla Gurli
får bara höra på. Kaptenen drar sig inte för att kyssa sin
nya vän rakt på mun i hustruns närvaro — »Gud förlåte
mina synder», säger han, när han berättar det för sin
förstående svärmor —, och sedan följer han henne hem om
kvällarna och blir borta länge. Det tar skruv. Det börjar
bli liksom lite kyligare mellan de såta väninnorna. Och
en dag kommer Ottilia och anförtror kaptenen, att Gurli
varit ovänlig mot henne. Vad har hon sagt! Jo att Ottilia
var en kokett, det hade hon sagt.
När mannen då inför hustrun tar sin nyförvärvade väninna
i försvar, brister Gurli i gråt och kallar henne för nucka. Så
blir det en gråtscen och därpå en stor försoningsscen mellan
man och hustru vid en hejdundrande sexa på Lidingöbro
värdshus. Och sedan äro de som nygifta igen.
Det uppseende, »Giftas» väckte, berodde ej blott på bokens
förtjänster utan ännu mer på det hänsynslösa sätt, varpå
Strindberg handskades med de äktenskapliga problemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
