Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där man kunde få lägga sig under en fura — en så äkta svenskt
känd iakttagelse.
Men nu — efter Giftasprocessen — konstaterar August
Strindberg, att »fosterlandet har värkt bort».
Nervkrisen hade även den verkan på honom, att han blev
en monoman kvinnohatare. Den nya samling Giftasnoveller,
som utkom 1886, bär vittne om denna sjukliga förändring.
I måttlöst raseri gör han där kvinnan till en lägre sorts
varelse än mannen, en parasit, som nästlat sig in hos honom
för att få leva på hans arbete.
I förordet har Strindberg slungat ut de nästan klassiska
tillvitelser mot kvinnan, vilka sedan så ofta använts som vapen
mot kvinnosaksrörelsen. Skada bara, att de träffa prick bara
i det fåtal fall, som representeras av den verkligt onyttiga
överklasskvinnan. Hon har alltid varit lat, börjar Strindberg.
Hon »ljuger nu, då hon säger, att hennes tid varit
upptagen med barnen och hushållet. Ty hon har kastat
sitt arbete på l:o barnmorskan, som förlöst henne, 2:o på
amman, som givit di, 3:o på skolmamsellen, som givit
uppfostran, 4:o på köksan, som lagat maten, 5:o på pigan, som
städat mannens rum, 6:o på husan, som lagat mannens
skjortor och sytt i de berömda knapparna i byxorna, 7:o
på hushållerskan, som skött hela hushållet.
Den vidunderliga orättvisan har alltså uppstått, att
mannen ensam fått försörja en kvinna, som delat nöjen med
honom, och alla hennes barn. Och detta har hon icke blygts
att mottaga.»
Till på köpet fordra kvinnorna att själva få råda över
vad de ärvt, medan mannen — naturligtvis! — skall
försörja deras barn. »Vem har arbetat ihop det de ärva (av far
eller mor)?» spörjer han. »Jo, en man (far eller farfar), icke
en kvinna.»
Kvinnorna vilja också ha rösträtt. »Utan skyldigheter
naturligtvis. Utan att göra krigstjänst. Det vill säga: de
skola sitta och votera över männens liv utan att riskera
sina egna.»
»Se upp, män!» ropar han.
»Och så våga kvinnorna klaga över att de äro sämre
avlönade än männen. För det första är detta delvis osant. I
den marknad, som kvinnan skapat, är hon alltid bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
