Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lära om de enkla grundämnena och vill visa, hur det ena
ämnet kan förvandlas och övergå i det andra. Han är fylld
av en massa idéer och hugskott, söker upplösa guld i dess
enkla beståndsdelar och inbillar sig själv, att han lyckats
göra guld. Dagen igenom står han framför sina smältdeglar,
men nätterna tillbringar han på en liten vinstuga »Zum
schwarzen Ferkel»[1] i hörnet av Unter den Linden och Neue
Wilhelmsstrasse i sällskap med andra bohemnaturer,
författare, konstnärer och deras kvinnliga umgänge. — Hans
äktenskap har året förut — efter en rad brytningar och
försoningsscener slutat med skilsmässoprocess.
Det var ett vilt nattliv, som fördes här på »Svarta svinet»,
där underliga gestalter av diktare och fantaster döko fram
som irrbloss ur mörkret, lyste och försvunno. Strindberg själv
upplevde med de unga damerna den ena romanen efter den
andra, heta och flyktiga. I denna krets träffade han också
sin blivande andra hustru, Frieda Uhl, dotter till en
tidningsredaktör i Wien och själv skriftställarinna. Det ena
underliga geniet drogs här till det andra. Efter många
slitningar och brytningar ingingo de äktenskap. Bröllopet
stod på Helgoland våren 1893. Efter mindre än två år voro
de skilda igen.
Nu blir det Strindbergs lott att hemlös och utblottad
irra omkring i främmande land. Han far först till Paris. Där
går han återigen så helt upp i sina naturvetenskapliga
experiment, att han tänker varken på föda eller kläder. Men
så är han också fast besluten att revolutionera både kemi,
astronomi och botanik. Inom astronomin ämnar han bevisa,
att varken jorden eller månen är något klot, såsom de
grovt okunniga fackmännen vilja inbilla människorna.
Månen är bara en skiva av kvarts, som lossnat från jorden.
»Gubben i månen» är helt enkelt Europa, som speglar sig
i kvartsskivan — det kan man då tydligt se.
Då några av hans vänner frågade, om han också kunde se
Italiens stövelformiga kartbild avspeglad på månen,
genmälde han: »Hur vet du, att Italien är en stövel? Jag måste
väl tro mer på månens klara spegel än på kartograferna!»
För resten menade Strindberg, att »när man ställer upp
hypoteser, får man inte vara småaktig».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
