Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För skalden är filosofen Diogenes, som frigjort sig från
alla behov, världens lättsinnigaste man. Han lägger i ängeln
Nekirs mun de orden till försakaren, som ansåg sig vis, därför
att han försmådde livets nöjen: »Då du tror dig vis, är du
ett dumhuvud. Då du försummar att njuta av välsmakande
mat och dryck, av vackra möbler och kläder och av alla de
småting, som i sin mån förljuva det korta livet,
är du ättfärdig.»
Verner von Heidenstams inträde på skaldebanan var, för
att begagna Mortensens ord, »som om Dionysos, omgiven av
hela sitt hov av skrattande fauner och dansande backantinnor,
kommit för att hålla sitt intåg i de mörka furornas
land». Här predikades livsglädjen i stället för trälandet
under kulturens arbetsok, som förtorkar människans själ:
»Vi togo arbetsblusen, vi;
vi smida och vi såga.
Vi stå till knät i hyvelspån,
men fliten slog till sist ihjäl
den late vildens glada själ
och halp oss likväl aldrig från
hans sjukdom och hans hunger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
