Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen
- Nittiotalet och nyidealismen
- Gustaf Fröding
- Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja tror, att Annersch sier: ’Å jasså, ä ja dä?’ Hocken skulle
ha trott tocke!’»
*
Trots alla sorger, livet beredde Gustav Fröding, blev han
icke bitter mot tillvaron och människorna. I dikten »En
fattig munk från Skara» har han predikat fördragsamhetens
vackra lära:
»Den gode han är väl ej så god,
som själv han tror i sitt övermod.
Den onde han är ej så ond ändå,
som själv han tror, när kvalen slå.
Thy skall du ej mycket berömma,
ej mycket häckla och döma.»
I slutet av 1898 tog grubblet till sist överhand över själens
ljusare makter. Den själssjuke skalden måste intagas på
Uppsala hospital, och därmed var han död för världen. Han
stannade flere år på vårdanstalten och flyttade sedan från
sjukhem till sjukhem. En tid kände han sig bättre och
bodde då på Gröndal på Djurgården samt även på Tullinge.
Men sjukdomen fullbordade obevekligt sitt upplösningsarbete.
Då och då kunde han dock ännu dikta, men det
konstnärliga greppet hade slappnat. Blott i enstaka
ögonblick var han ännu sångaren av Guds nåde.
År 1911 löstes hans jordiska fjättrar. »Det är skönt för
skalder att få sova.»
Hårt hade han dömt över sig själv, milt över andra.
Selma Lagerlöf.
»O sena tiders barn!
Jag har ingenting nytt att berätta er, endast det, som
är gammalt och nästan glömt. Sägner har jag från
barnkammaren, där de små sutto på låga pallar kring
sagoberätterskan med det vita håret; eller från stockelden i stugan,
där drängar och torpare sutto och språkade, medan ångan
rykte från deras våta kläder och de drogo knivar ur
läderslidan vid halsen för att breda ut smör på tjockt mjukt bröd;
eller från salen, där gamle herrar sutto i vaggande
gungstolar och livade av den ångande toddyn talade om flydda
tider.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0574.html
