Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
realistisk prosa» — tills äntligen hennes egen natur tog
överhand och hon beslöt »i all ödmjukhet att skriva boken på
sitt eget sätt». Hon ämnade bara skriva den för sitt eget
nöje; publiken skulle naturligtvis rycka på axlarna åt den.
— Den boken kom att höra till den svenska allmänhetens
käraste läsning. Utan att överdriva kan man säga, att den
boken för ungdomen på sin tid spelat samma roll som
»Fritjofs saga» för våra mor- och farföräldrar.
»Gösta Berlings saga» sjuder av liv, av äventyr och
fantasi. Visserligen kan man, som Levertin säger, ibland
»bli trött på alla dessa o och å och önska, att framställningen
ibland till omväxling gåve anledning till ett stilla —
tankstreck. Men man kan inte önska dem borta, ty med dem
sammanhänger stilens och tonens hela egendomlighet». Den
får ock sin särskilda charme av den enastående gåvan hos
denna gudabenådade sagoförtäljerska att personifiera de
döda föremålen, göra dem levande och liksom känna med
dem. Men ibland flödar inspirationen över av bilder, som
då hon i en av sina böcker beskriver den vintern, då det blev
så kallt, att »det tycktes, som om inte en gång elden själv
var i stånd att hålla sig så varm, som den brukade». — »Sällan
äro», säger Levertin, »förtjänster och lyten så olösligt förenade
som i Gösta Berlings saga, och båda hava kanske lika mycket
bidragit till verkets utomordentliga popularitet. Man
konstaterar arbetets estetiska fel som felen hos en förtrollande
varelse, vilken man icke kan tänka sig utan dem — och
därför icke ens vill önska sig annorlunda.»
Med »Gösta Berlings saga» rycker det värmländska
herrhårdslivet, omskimrat av romantisk glans, in i litteraturen.
Nöjes- och sällskapslivet har aldrig i något svenskt landskap
haft en sådan festlig lyftning som i Värmland, herrgårdarnas
och brukspatronernas förlovade land, med sin Fastings
marknad och sin Persmässa, då berrgårdsfamiljerna råkades och
kärleksband knötos, då dansen gick och »konversationen
var både brilliant och livlig». Brukspatronernas Värmland,
det var landet med de obeskrivligt sköna kvinnorna och
med käcka och slagfärdiga män, som ville ha roligt, medan
de levde, och gladde sig åt, när andra också hade roligt.
Det kvicka och det sköna var vad som här skattades högst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
