Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid
- Det drar upp till oväder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det drar upp till oväder.
I DECEMBER 1907 efterträdde Gustaf V sin fader. Under
Oscar II:s sjuklighet på gamla dagar hade han förestått
regeringen och sålunda haft rikt tillfälle att sätta sig in i
sina blivande uppgifter som konung. Till valspråk tog han
»Med folket för fosterlandet», och hans kungagärning har
ej jävat den folkliga och demokratiska innebörden i detta
program. Det är det manligt betonade, det rättframma
och redbara i kung Gustafs karaktär, som åt honom
vunnit väl icke en hastigt uppflammande popularitet men
det fasta förtroende, som är grundbetingelsen för samverkan
mellan konung och folk. Och hans personliga flärdfrihet
utgör ett vackert föredöme för andra på samhällets höjder.
Vid Gustaf V:s tronbestigning stod Sverige sedan två
år tillbaka ensamt i världen, hänvisat till blott sina egna
krafter i en tid, då den politiska synranden började mörkna
mer och mer. Det skulle snart visa sig, om det gick för sig
för ett land att isolera sig från stora världen. Många hade
levat i den tron, åtminstone så länge vi hade föreningen
med Norge att »trygga oss till». Unionen och novembertraktaten
voro kryckor, som vande svenska folket av med
att gå på egna ben, »vande oss av» med ali utrikespolitik.
Det sades med sådan innerlig belåtenhet, att »Sveriges enda
utrikespolitik var att icke ha någon utrikespolitik». Varför
skulle vi väl behöva någon sådan? »Anjala och Sveaborg
hade ju», som Harald Hjärne så spydigt formulerade satsen,
»avrundat vårt svenska rike till helgjuten folklig renhet och
skänkt oss ett minnesgott brödrafolk. Unionen med detta
folk hade tryggat vårt självbestånd på den oåtkomliga
halvön.» Och vi själva ämnade ju inte ofreda någon.
Efter 1905 fanns det emellertid två utrikespolitiska
centraler på den Skandinaviska halvön, och ingen kunde veta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0639.html
