Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Det drar upp till oväder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om de i händelse av påtryckningar från stormakterna skulle
orientera sig åt samma håll. Om en annalkande utrikespolitisk
fara varslade den ryska reaktionens allt brutalare framfart
i Finland efter rysk-japanska kriget, och det betänkligt
starka intresse, som den ryska diplomatin åter började visa
för grannländerna i väster, tydde på en fara för att kolossen
i öster skulle vilja hos oss söka ersättning för vad han förlorat
i Asien.
Så mycket mera hotande var situationen, som Europa
sedan år 1908 var delat i två rivaliserande läger:
trippelalliansen, omfattande Tyskland, Österrike samt Italien,
och trippelententen, som bestod av England, Frankrike
och Ryssland. På sommaren 1911 blev spänningen mellan
dessa båda maktgrupper, till följd av Frankrikes och
Tysklands rivalitet i Marocko, så stark, att freden i världen
hängde på ett hår. Kort därefter bröt krig ut mellan Italien
och Turkiet, och detta ledde i sin tur till ett allmänt Balkan-krig
på hösten 1912. Stormakterna väpnade sig till tänderna
i avbidan på vad som komma skulle.
Inom vårt eget land gjorde sig inför den annalkande faran
den uppfattningen allt mer gällande, att vårt försvarsväsen
ej längre motsvarade tidens krav, ehuru det år 1901
omdanats på basis av den allmänna värnplikten med åtta
månaders övning för flertalet värnpliktiga. Framför allt
ansågs det, att flottan behövde förstärkas med kraftigare och
modernare fartyg. Den Lindmanska ministären genomdrev
också på 1911 års riksdag, att en pansarbåt av större och
kraftigare typ än de förutvarande, den s. k. F-båten, skulle
byggas. Detta skedde emellertid under stark opposition
från det liberala partiet och socialdemokraterna, vilka
ansågo redan den dåvarande rustningsbördan mer än tung
nog för folkets bärkraft.
Under valagitationen på sommaren 1911 till de då
förestående nyvalen till andra kammaren ställde vänsterpartierna
också en minskning av försvarsutgifterna i utsikt,
och valen gåvo dem en stark majoritet inom kammaren.
Närmaste följden blev, att den Lindmanska ministären
avgick och Staaff åter övertog statsministerportföljen i spetsen
för en liberal ministär. Staaffs ledande tanke i försvarsfrågan
var, att ett verkligen effektivt värn för vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
