Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Det drar upp till oväder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deltaga i bondetåget eller med sina namn betygat sin
anslutning därtill, »att landets försvar må så ordnas, att den
jord, som sedan urminnes tider brukats av våra förfäder,
kan bevaras åt våra efterkommande att brukas under samma
frihet och självständighet som hittills. Inget offer», säger
han, »var för stort för våra förfäder, då det gällde
fosterlandet, och även vi önska att ingen i kommande tider med
skäl kan säga, att vi sveko, då det gällde denna sak.
Mottag, Eders Majestät, våra fasta försäkringar om att
vi äro villiga att offra till såväl här som flotta vad sakkunskap
och tidens allvar kräva, så att allt, som kan och bör göras,
göres ofördröjligen; och förty önska vi, att försvarsfrågan
löses i sin helhet detta år. Det må varda slut på det länge
hörda ropet, att Sveriges bönder icke vilja offra för försvaret;
och så visst som fordomtima konung och bönder litat till
varandra och räddat riket, då fara hotat, så visst skall heller
ingenting i vår tid förmå slita dessa band eller rubba denna tillit.»
Konung Gustaf uttalade sin glädje över detta bevis
på offervilja. »Intet kan», sade han, »för en konung vara
mera dyrbart än att från folkets egna läppar mottaga
vittnesbörden om dess håg och vilja att skänka honom sitt
trofasta stöd vid utövandet av hans ofta tunga konungsliga
plikt. Ingen konung, som före mig burit Sveriges krona,
har i samma mått som jag åtnjutit förmånen att på denna
plats stå ansikte mot ansikte med menige Sveriges allmoge
och höra dess röst. Medvetandet om edert orubbliga
förtroende till eder konung gör mitt kungliga värv visserligen
dubbelt ansvarsfullt men på samma gång lättare att
fullgöra, och jag lovar att icke svika eder.
De saknas visserligen ej inom vårt land, som hysa den
meningen, att frågan om övningstiden för infanteriet icke
nu bör lösas, men jag delar ingalunda denna uppfattning;
tvärtom har jag samma åsikt som I för mig nyss uttalat,
nämligen att försvarsfrågan i sin helhet bör behandlas och
avgöras nu, ofördröjligen och i ett sammanhang. De
fordringar på fälthärens slagfärdighet och krigsberedskap, som
av sakkunskapen inom min armé uppställas såsom oeftergivliga,
frångår jag icke. För lösandet av sina stora uppgifter
måste vidare min flotta icke allenast vidmakthållas utan
också i betydande mån förstärkas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
