- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
655

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätt som Belgien. En tröst hade man dock, och den var
säker — absolut säker: på ett par månader skulle kriget
vara undanstökat. De stora finansmännen i hela världen
försäkrade det nästan med en mun. Efter den tidens förlopp
skulle nämligen de krigförande ha förbrukat sina pengar,
och sedan var det förstås komplett omöjligt att föra krig.
Den som med användande av det sunda bondförståndet
djärvdes sticka fram en fråga, om det var så säkert, att
tillgången på pengar var det avgörande, när rovdjursinstinkterna
i hundratals millioner människor brutit fram, möttes av
den finansiella sakkunskapens överlägsna småleende.
Visserligen yttrade lord Kitchener, den fruktade »Sudanmaskinen»,
i krigets början: »Det här kommer att vara i tre år»,
men en så föråldrad uppfattning bemöttes med samma
oberörda löje av alla dem, som förstodo saken bättre och kunde
se till själva kärnan: penningfrågan.[1]

Alltså: om ett par månader högst ...

Att de månaderna skulle bli i hög grad kritiska även för
gamla Sverige, det kände emellertid alla på sig. Det vilade
en tung allvarsstämning över vårt land de hotfulla
högsommardagar, då tidningarna bragte budskap på budskap om att
den konflikt, som uppstått mellan Österrike och Serbien, höll
på att utvidga sig till världskrig. Kyrkklockornas dova
klämtningar, som kallade landstormen till mobilisering,
vittnade om att krigsfaran hängde hotande även över oss; och
mer än en av dem, som då ryckte ut, gjorde det med den
fasta förvissningen, att han ej skulle komma tillbaka.

Ett krig mellan stormakter är alltid oberäkneligt till sin
räckvidd. Även den mest fredsälskande nation kan mot sin
vilja råka att bli indragen i eländet. Mot krigets hemsökelser
finnas inga sådana betryggande avspärrningsåtgärder som
mot pest och kolera.

Tillsammans med de värnpliktige, som inkallades till
övningar, förlades landstormen på bevakning på mera hotade


[1] När de tre första krigsåren gått, fanns Kitchener ej mer. Han,
som så otaliga gånger trotsat döden i Indiens bergstrakter och Afrikas
öknar, fann sin grav i havet på väg till Englands bundsförvant
Ryssland. Den man, som då ledde Englands arméer, ville ej alls profetera
om när kriget skulle sluta. Blott det visste han, att de sju första
krigsåren alltid äro de värsta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free