Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sedlar, silverkronor, mark och rubler och guldmynt.
Sådant lyser inte alltför ofta i stugvrårna däruppe, och det
gör verkan. Ut myllra vadmalsklädda bönder i höga
näbbskostövlar. Raska finnhästar spännas för de primitiva, om
eskimåernas fordom påminnande slädarna, och en vinter
sådan som aldrig förr börjar i Tornedalen med slit och
arbete från morgon till kväll och fabelaktiga dagspenningar.
När man vet, att understundom 1,500 foror voro sysselsatta,
och att förtjänsterna kunde stiga ända till 40 kr. pr dag för
häst och karl, kan man inse, vilken förändring som inträtt
i trakens ekonomiska liv.
Om man emellertid gärna unnar Tornebönderna deras
vinst på krigstrafiken, är det annat folk, vars vinster
förtjäna att hälsas med mindre tillfredsställelse. Det är
jobbare, som kommit från östan och västan, från norr och
söder och nu passa på att utnyttja den utomordentliga
situationen till att på tusende olika sätt sko sig på sina
medmänniskors bekostnad, särskilt på de stackars ryska
flyktingarnas. Det har blivit något av Vilda västern, av Arizona
eller Klondyke över det lilla Karungi, och nästan symbolisk
är scenen med en storvuxen, av pokulerande överlastad
finne i matsalen i Karungis Grand hotel, viftande med stora
sedelbuntar åt städerskan, som försöker mota ut honom.
Ett nytt resultat av skottet i Sarajevo, kan den säga, som
vill utleta orsakssammanhangets kedja!
Under de tre första krigsåren gick vår järnvägslednings
strävan ut på att så långt som möjligt tillgodose det stegrade
trafikbehovet, men under år 1917 måste man alldeles lägga
om kursen och söka minska trafiken till att omfatta endast
de allra nödvändigaste transporterna. Anledningen var
naturligtvis stenkolsbristen och även den allt knappare
tillgången på smörjmedel.
Först indrog man så många som möjligt av de snabbaste
personförande tågen, såsom varande mest bränsleslukande,
och sedan sänkte man hastigheten för så gott som alla de
bibehållna tågen av detta slag. Godstrafiken lämnades
däremot orubbad tills fram på våren 1918, då kust-,
sjö- och kanaltrafiken började komma i gång och göra
näringslivet mindre beroende av järnvägarna. Då utfärdade Kungl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
