Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var med i Haparanda, när en invalidtransport av Tysklands
och Österrike-Ungerns forna krigare anlände dit på pråmar
från Torneå, skildrar sina intryck med dessa ord: »Det är
en sorglig syn att se alla dessa till största delen unga,
kraftiga gestalter stappla fram med sina kryckor eller gående på
sina knän — ty en del sätta en ära i att ej bliva burna utan
att själva hjälpa sig fram — eller de stackars blinda, stödda
på någon kamrats arm, kliva framåt, famlande med den
ena armen i luften. Det är en verklig marche funèbre.»
Många av dem ha med en viss stolthet underlåtit att laga
hålen i sina genomskjutna kläder och omsorgsfullt bevarat
blodfläckarna på dem.
»Efter dessa kommo de olyckliga stackare, som måste
bäras å bår. De flesta av dem ligga orörliga och stirra slött
framför sig, under det de från pråmarna transporteras upp
mot järnvägen. En ömskansvärd bild av krigets
förbannelse äro också de som av sina lidanden blivit vansinniga
eller sinnesslöa.
Över kajen går den dystra processionen upp mot det långa
tåget, och i detta installeras de olyckliga varelserna för vidare
befordran till släkt och hem.»[1]
Under färden genom Sverige rönte invaliderna många bevis
på att de kommit till ett land, där inget nationalhat dödat
de mänskliga känslorna. Vid varje station, där invalidtåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
