Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsvägsdyn. ’Den stackars vinden har det allt bra svårt,
som skall vara ute i alla väder utan någon som håller av sig.’
I detsamma pep det en gång till i kjortelfickan, och nu
hörde tösen tydligt, att det var det lilla kortet som talade.
’Du är allt bra dum, du lilla tös’, sade kortet med sin
fina röst, ’som inte vet, vad jag är för en. Ser du, långt där
nere, där gässen gå och vänta på Mårtensafton, där växa
sockerbetorna, som äro mina förfäder. Det är en mycket
stor släkt, och den skulle gott räcka till åt hela Sverige, om
inte människorna där nere vore så fattiga, att de vore tvungna
att sälja många av betorna till främmande land för mycket
höga pris. Och därför kunde ju inte betorna räcka till åt
alla härhemma, om inte jag och mina syskon vore. Om du
drar fram mig ur kjortelfickan, så kan du se många små
rutor på mig, och varje ruta betyder ett kilo sött socker åt
alla, som kunna betala det, ser du. Och det har själva
regeringen ställt om.’
’Det var allt bra snällt av regeringen’, tänkte tösen och
gick modigare än förr emot novembervinden. Hon mindes
sig ha läst, att kungen var så god, och fast det var krig
i världen, skulle han nog se till, att mor inte skulle komma
att sakna mjölk och potatis och bröd i stugan där hemma,
om hon bara hade pengar. Det var visst vad fjärdingsmannen
brukade kalla för livsmedelspolitik. Och nu förstod
hon det alltsammans. ’Det är bara att lita på regeringen’,
sade hon högt för sig själv, ’så blir det bra alltihop. Man
behöver ju bara ha pengar, så kan man få köpa socker för
dem en gång varje månad.’ Och hon tyckte, att hon rakt
inte kunde låta bli att sjunga: det skulle rent av vara
otacksamt att inte vara glad och tralla, när alla voro så lyckliga,
fast det var krig i världen och novemberblåsten blev
hårdare och hårdare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
