Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan allmänheten slet en hund inför bryska och okunniga
kommissionsherrar och ej mindre otrevliga herrar bakom
disken, voro vilda rykten i omlopp om hur oersättliga
födoämnen i massor ruttnade bort i en del livsmedelsnämnders
förrådshus, hur hela järnvägslaster av dylika vanskötta
livsmedel fraktades bort som avskräde och andra kvantiteter
lastades i pråmar och vräktes i sjön.
Den som var något så när kritiskt anlagd mot kringflygande
rykten, slog dock dövörat till. Så galet kunde
det ändå inte vara — det var ju fullkomligt omöjligt!
Kom så redovisningens stund för Stockholms stads
livsmedelsnämnd.
Då visade det sig, att verkligheten var ändå värre än
kristidens vildaste rykten!
Under de fyra år, bemälta kristidsinstitution regerade
över huvudstadens invånare, hann den med att åsamka dem en
förlust på 17 millioner kronor. Det var emellertid inget lätt
arbete för revisorerna att få fram de verkliga förlustsiffrorna.
Somliga av våra kristidsherrar hade nämligen en märklig
förmåga att genom bokföringsmanipulationer trolla bort
hundratusental och millioner, som skulle ha stått på debetsidan.
Men hur var det möjligt att komma upp till så jättestora
förluster? frågar man sig. Några exempel på livsmedelsnämndens
sätt att styra och ställa för oss, samhällets omyndiga
barn, ge förklaringen. Låt oss börja med det stora
fiskafänge, som nämndens direktörer satte i gång i Bleking!
I sju månader höll man på att för livsmedelsnämndens
räkning fiska ål och torsk där i skärgården och salta och lägga
in. Företaget kostade stockholmarne 119,000 kronor. Ålen
såldes följande år till Blekingeborna själva för 20,000
kronor, men vart torsken tog vägen, vet ingen än i dag.
Åtminstone inte officiellt. Den har »försvunnit», den som så
mycket annat. Säkert är bara, att inte så mycket som en
fena av det fiskafänget kom dem till godo, som tvingats att
bestå fiolerna.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
