Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1,200,000 kr. »Ja men folkhushållningskommissionen betalte
ändå mer än vi för sina lådor», var livsmedelsnämndens
ursäkt.
Men nu till de vackrare dragen i livsmedelnämndens
historia! Sin personal omfattade nämnden med en verkligt
patriotisk välvilja. Mot den var man inte så sträng och
avvisande som mot den besvärliga allmänheten. Personalen
bildade en samköpsförening, som höll sig med lokal, med
inventarier, värme och ljus på stadens bekostnad. Även
samköpsföreningens föreståndare avlönades av de goda
stockholmarne — men inte hade stadsfullmäktige med den
saken att göra!
Samköpsföreningen försågs därtill med nämndens bästa
varor till priser, som ibland understego, vad grossisterna
fingo betala — för att icke ens nämna minuthandlarne eller
allmänheten.
Samköpsföreningen tyckte bäst om sådana varor, som
voro ransonerade eller eljes svåråtkomliga, såsom
Västerbottens gräddost samt kakao, ägg, kött, ärter och potatis.
Den sortens varor köptes i sådana kvantiteter av nämndens
personal, att man förstår, att de i sin tur kunde driva lite
jobbargeschäft vid sidan av tjänsten.
På bara 14 dagar gingo 2,600 ägg samköpsvägen förbi
allmänhetens näsa och i deras sällskap 130 liter äggulor,
som livsmedelsnämndens centralkök räddade åt sina egna,
medan den mindre bemedlade allmänheten fick vitorna
på sin lott. Västerbottensosten blev så populär inom
nämndens samköpsförening och närstående inköpsföreningar,
att det blev bara helt litet över till oss andra. Och det var
en lust och fröjd att skåda, vad livsmedelsnämndens personal
uppskattade kakaon. Den fingo vi andra aldrig se något
av alls. Den hade kostat nämnden nära 6 kr. per kg. Åt
personalen såldes den för 1 kr. per kg. under en tid, då
vanliga människor fingo betala upp till 14 kr. — om vi över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
