Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av livsmedel. Endast smärre partier, lagom att reta aptiten,
släppte de då och då ut. Och detta trots att vapenstillestånd
ingåtts och fredsslutet närmade sig. Den ende sakkunnige,
som nämnden hade till sitt förfogande, tillrådde
på hösten 1918 att nu låta allmänheten få de födoämnen,
den så väl behövde; annars skulle man ej hinna bli av med
dem före det väntade stora prisfallet efter freden. Men de
som ägde makten inom nämnden, hade fått i sitt huvud,
att det bara skulle bli värre, ju fredligare förhållandena
bleve på jorden. Och så måste man ju också visa, vem det
var som bestämde över stockholmarnes millioner.
Så begav det sig, att i en tid, då man knappt hade råd
att ge allmänheten vare sig potatis eller andra rotfrukter,
fraktades hela vagnslaster med halvruttna sådana födoämnen
ut till svingårdarna vid Enskede; och vad som hunnit lagras
till helruttenhet dirigerades till renhållningsverkets
avstjälpningsplats vid Lövsta. Där blevo även en del
kött- och fläskpartier beredda till gödsel. Ett lager fisk på 10,000
kg. tycks ha fått sin slutliga användning som gödsel på
en av stadens egendomar, medan 40,000 kg. kabeljo i
liknande utvecklingsstadium såldes för 1 öre pr kg. Ett par
hundra tusen kg. saltade skärbönor, som skulle ha varit en
välsignad sak att få till hjälp mot bristen på potatis och andra
rotfrukter, tyckas ha hamnat på sjöbottnen o. s. v.
När livsmedelsnämnden äntligen producerat tillräckliga
kvantiteter svinföda och gödsel, ansåg verkställande
direktören tiden vara inne att låta stockholmarne få vad som
fanns kvar. Men då hade det redan blivit så god tillgång
i öppna marknaden på färska varor till måttliga priser, att
ingen ville ens se åt den hatade livsmedelsnämndens gamla
lager; och så måste den till vrakpris slumpa bort dessa dyrt
betalta födoämnen, som en gång skulle ha hälsats med
välsignelser av en svältande stad.
Utöver de förluster, som uppstått genom vad som »knycktes»
och vad som förvandlades till svinföda eller gödsel, har
det visat sig, att rätt vackra kvantiteter födoämnen »kommit
bort» på annat sätt. Dessa förluster rubricerades av
livsmedelsdirektörerna som »svinn». Var och en, som haft med
lagring av livsmedel att göra, vet ju också, att dessa efter
hand minskas i vikt. Men man har litet svårt att dela de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
