Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och rättelser - Näringslivets ekonomiska ryggrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följde industrilandskapet Värmland exemplet. Sedan fick
Stora Kopparbergs län sin enskilda bank, och nya privatbanker
uppstodo i Östergötland, Småland och Örebro. Vid mitten
av 1800-talet hade varje mera betydande svensk stad fått
sitt bankkontor. Men denna utveckling av bankväsendet
hade icke försiggått utan perioder av starkt missnöje med
dessa penninginstitut, som sades suga åt sig landets must,
till bevis varpå man pekade på deras stora vinster. Den
sedelutgivningsrätt, som de enskilda bankerna fått sig
tilldelad, väckte också starka farhågor för att ett otillbörligt
inflytande på myntvärdet och därmed även på varupriserna
lagts i enskilda personers händer.
Ingen av de privata bankerna fick en så snabb och lysande
utveckling som Stockholms enskilda bank, A. O. Wallenbergs
skapelse. Hans insatser på bankväsendets område bilda
epok i vårt lands ekonomiska historia. Oscar Wallenberg
var vårt lands utan jämförelse främste bankman på sin tid.
Han var son till Marcus Wallenberg, som blev biskop över
Linköpings stift och var känd både för sin lärdom och sin
ovanliga administrativa duglighet. Biskop Wallenberg följdes
av det eftermälet att ha varit »allmänt älskad för sin
redbarhet och sitt flärdfria väsen».
Marcus Wallenberg var son till lektorn och kyrkoherden
med samma namn och brorson till den berömde författaren
till »Min son på galejan». Jakob Wallenbergs lust till sjön
gick i arv till Oscar Wallenberg. När bispen i Linköping
såg, vartåt det lutade med den hurtige och ej så litet oförvägne
ynglingen, lät han honom få sin vilja fram och göra en
försökstur som jungman med fartyget Sophie, som på hösten 1832
avseglade från Göteborg med New Orleans som mål. Den
nybakade jungmannen var ännu ej 16 år fyllda. Det blev snart
tydligt, att havet var hans rätta element.
När resan var slut, kom jungman Wallenberg hem med så
vackra vitsord från fartygets kapten, att vördig biskopen
beslöt att låta sin son bli sjöofficer. Innan ynglingen ännu
fyllt 19 år, var han färdig med sin officersutbildning, men
enligt tidens sed måste han vänta på utnämning till
sekondlöjtnant, till dess någon plats blev ledig. I väntan därpå
beslöt han att åter se sig om i världen och tog hyra som
matros på olika kofferdifartyg. Tidtals hade han det knalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
