Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Guds ära, eller då tystnad skulle vara detsamma som för¬
nekelse, dels, och alltid, med en Gudi helgad vandel.
3:dje Budet: Den kärlek till Gud, hvilken första Budet
kräfver, genomgår hela lagen, men först och främst förra
taflans bud. Den utgår ifrån den troende menniskan i den
bekännelse, hvars rätta beskaffenhet 2:dra budet yrkar. Men
den har ock en annan rigtning, i det att den Gud älskande
själen vill alltmera draga till sig föremålet för sin kärlek
och derföre söker Honom i Hans ord. Tillika hafva både
tron och kärleken sin källa i ordet, så att detta förutsättes
för dem båda. Att det nu är till ordet, som 3:dje budet
hänvisar, är allmänt erkändt. Hvilodagen får just deri¬
genom :sin rätta helgd, att den egnas åt Guds ord. Äfven
den första Sabbathen var förenad med Guds uppenbarelse
för menniskorna. Gud hvilade och liksom vederqvickte sig
(ifr 2 Mos. 31: 17, grt.), af det välbehag Han fann i den
till Hans beläte skapade menniskan, hvilkens första dag
var Sabbathsdagen. Menniskan hvilade ock i Gud genom
åtnjutande af Hans kärlek, hvilken både inom henne och utom
henne (från den då fulländade skapelsen) meddelades till
hennes sillhet. P& Sinai berg anbefalldes Guds folk att
komma ihåg Sabbathsdagen, såsom redan förut vid skapel¬
sens fullbordan (1 Mos. 2: 2, 3) af Gud helgad (2 Mos.
20: 8, 11); och tillika fästades enligt 5 Mos. 5: 15 for
Israel vid Sabbathsdagen erinran om dess förlossning från
Egyptiska trildomen. För dessa 2:ne Guds uppenbarelsers
skull borde alltså Sabbathen vara dyrbar för Israel. —
Vid kristna kyrkans uppkomst började Söndagen firas; och,
då detta skedde under Apostlarnes ledning, var det visser¬
ligen af Herren. Nya Testamentets ande uttalade dermed
på en gång oföränderligheten af Guds, menniskans behof
afseende, vilja om kvar sjunde dags helighallande; och
tillika den kristliga frihetens rätt, som ej kan i ceremonia¬
lisk mening bindas vid någon viss dag vidare än hvad kär¬
lekens lag fordrar. Söndagen innefattar för oss minnet af
ännu herrligare Guds uppenbarelser: i återlösningen, som
genom Jesu uppståndelse på en Söndag beseglades, och i
andans utgjutande otver Kristi kyrka, hvilket ock skedde
på Söndag (Ap.G. 2: 1; 3 Mos. 23: 16). Var det saligt
att komma ihåg (2 Mos. 20: 8, grt.) den gamla Sabbaths¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
