Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
nande falla på hvad som hälst. Häraf efter allmän defini¬
tion på synden, skilnad emellan verksynd och arfsynd.
Motsatsen mot det i 9:e budet förbjudna syndens hyllande
är dess förgväfvande och dödande (Rom. 8: 13; Col. 3: 5),
som i samma bud befalles. — De trogne, som i allmänhet
hålla Guds bud (1 Joh. 5: 2, 33; 1 Corio 719.m. fi. st.),
hålla ock det 10:e i den mening, att de hata sitt eget
syndaforderf; och de likna äfven deri den helige Guden,
hvilkens beläte de börjat återfå, men kunna i tiden aldrig
fullkomligt upphinna till den grad, som Guds lag och isyn¬
nerhet det 10:e budet kräfver.
Såsom dessa sista 2:ne buden gifva anledning att tala
om syndens afdelning i arfsynd och verksynd, så föres
man vid utredning af det följande stycket (svaret på frå¬
gan: Hvad säger nu Gud om alla dessa buden?) att tala
om verksyndens olika beskaffenhet (och deraf följande in¬
delning -i wppsdtlig och svaghetssynd) hos ’de tvänne olika
slags syndare, oomvända och omvända, af hvilka de förra
betecknas såsom de der "hata" Gud (jfr Rom. 8: 7), och
de ’sednare såsom de der «älska Honom, och af kärlek
till Honom (således med frihet och utan rådande egenrätt¬
färdiga afsigter) "hålla" Hans bud. — Helt olika lott vän¬
tar hvartdera slaget: ty mot de förra, om de: ej omvända
sig, bevisar sig Herren såsom en "stark hämnare, som
söker missgerningar’"; med de sednare gér Han deremot
(visserligen af nad, emedan ändå deras lydnad ej ar full¬
komlig) en evig “barmhertighet.“ (Orden: “mangtusende*,
nimligen leder, fora oss till tal om evigheten, jfr Ps. 103: 17).
— Till läran om synden och om olika slags syndare sluter
sig alltså läran om straffet och nådelönen. Båda äro så¬
väl timliga, som eviga; och det timliga straffet (hvilket
närmast afses, då det heter: "den, som söker fädernas miss¬
gerning inpå barnen" m. m.) är åter lekamligt och andligt.
— Dock kan lagen icke göra Oss saliga, emedan den hvar¬
ken gifver andligt lif eller af Guds barn fullkomligt upp¬
fylles. Dess nytta är trefaldig, då den liknas vid en regel
för de trogna, i hvilkas förstånd och hjertan den inskrifves
af Guds anda, Jer. 31: 33; Ebr. 8: 10), en spegel (att ge¬
nom Guds andes kraft dfvertyga de obotfirdiga om deras
synder, Rom. 3: 205 7: 7) och en tuktomästare (att drifva
uppväckta själar till Kristus, Gal. 3: 24). Betraktelsen af
Guds lag i sista hänseendet banar lämplig öfvergång till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
