Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 DALKARLSLIF OCH BONDEHEM PÅ 1860- OCH 1870-TALEN.
dansade mycket ilitet, kullorna desto mer. De voro out-
tröttliga, liksom karlarna att betrakta dem. Vals och polska
voro de mest brukliga dansarna, musiken fiol och säckpipa,
senare dragspel. Jag hörde virtuoser på dragspel och flera
som skötte både fiolen och säckpipan rätt bra.
Mer storartade bröllop förekommo nog, men såsom ut-
böling kom jag, på ett undantag när, icke med på något af
dem. På det där jag under två dagar var med, i Jerna
socken, gick det så till, att herrskapen serverades för sig
själfva, liksom allt var mer på herrskapsvis. Brudgum-
men var icke klädd i daladräkt och bruden halft om halft:
man var redan för långt fram i tiden. Det enda ovanliga
jag var med om var, att till aptitsup serverades munklikör.
»Det är skäl uti att fresta på den seden,» sade vår glade
och afhållne doktor. Stämningen var glad, och den blef det
icke mindre då man senare fann sig föremål för ett skämt
som jag sett öfvas äfven i Värmland. Då man steg upp
från den långvariga middagen befanns, att en hel del af
gästerna voro hopsydda. En skalk hade krupit omkring på
golfvet under måltiden och med nål och tråd hopfäst kar-
larnas rockskört och kvinnornas kjolar.
Ej heller kom jag att vara med om någon större be-
grafning, men har anledning tro, att där ej försiggick något
mer ovanligt. Förr i tiden torde det varit annorlunda.
i;
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
